Taube till Göteborg? Javisst!

Hör inte Taube hemma i Göteborg undrar Lars Lönnroth i SvD idag. Jo, Taubes olidliga pekoral passar kanske bra därborta. Statyn på Riddarholmen kan vi skicka med, och Sven-Bertils falsksång på Grönan kan med fördel genomlidas på Liseberg i fortsättningen.

Lägg hockeyn på hyllan, AIK

I hela mitt liv har jag varit AIK:are, trots att jag är uppväxt i Bajenland, söder om Söder, i Enskededalen. Eller kanske just därför. Men:

Världen har sprungit ifrån Hockeyn som sport. Den är idag lika ointressant som curling, lacrosse och isdans. Det är bara bra att AIK hockey står inför konkurs. Stycka upp bråten till fordringsägarna, drick gravöl, så laddar vi inför fotbollssäsongen.

Klimatet kamrater

Hedersknyffeln och meteologen Per Holmberg föreslår diktatur och Kinesisk enbarnspolitik för att komma till rätta med klimatfrågan. Det är inte ovanligt att maktanspåk särskilt riktar in sig på det sexuella. Redan Roms största kejsare Augustus förstod att makten bör flytta in i folkets sovrum för att ständigt vara närvarande. Katolska kyrkan och dogmatisk Islam är också helt sexfixerade rörelser. Om någon har synpunkter på hur du ligger, kan du vara ganska säker på att personen inte är liberal.

Självklart är klimatfrågan livsviktig. Men diktaturer KAN inte hantera allvarliga problem, för rätten att beskriva problemen tillkommer diktatorn.

Spana förresten in en film om Köpenhamn som Annika Beijbom hittat.

Död eller levande?

Jag fick ett nytt jobb i somras. Jag är numera Generalsekreterare för Folkpartiets biståndsstiftelse SILC - Svenskt Internationellt Liberalt Center. Det är fantastiskt att få jobba heltid med stöd för demokrati och mänskliga rättigheter.

Mitt bloggande i eget namn har dock blivit lidande. Även min medverkan på Liberatibloggen har varit mer sparsamt under hösten.

Jag hoppas kunna skärpa mig.

Gör Seved Monke till lagstiftare!

Energi- och empatiladdade Seved Monke drar igång sin kampanj till Riksdagen. Seved har ett osvikligt väderkorn för att hitta absurditeter som måste rättas till och en liberal kompass som alltid ger tydligt utslag i frihetlig riktning.

Se Seveds egen presentation. Seved har också en egen blogg där bjuder på sitt glada humör och driver sin tydligt liberala agenda. Vi behöver värdedrivet folk i Riksdagen, låt oss ta Seved ända dit.

Socialdemokratiska arbetarpartiet och förnyelse

Skärpte och engagerade Folkpartisten Seved Monke reflekterar över förnyelsen inom socialdemokratin. Om det nu finns någon sådan. Det enda som verkar säkert är att man vill överträffa den sittande regeringen vad gäller skattetryck. Ett skattetryck som är på väg att bli världens tyngsta enligt Dagens Nyheter idag.

Jag har äran att sitta som lokalpolitiker i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd. En gång i kvartalet har vi budgetuppföljning och varje gång säger socialdemokraterna att de skulle kunna satsa mycket mer om bara inte vi dumbommar i alliansen hade sänkt skatterna. Att stadens inkomster är större än under den socialdemokratiska modellen glömmer man varje gång. Stadsdelsoppositionens rolighetsminister är Nima Djohari som varje gång svamlar fram ett sammelsurium av socialistisk skåpmat som han med all säkerhet matats med på ideologisk grundkurs 1 a i Rörelsen. Retoriken och analysen är lika unken som omodern. Senast, i onsdags, mot slutet av en lång jeremiad där jag urskilde ordet arbetarklass säger unge Djohari: Vad hände med välfärden, vad hände med "åt var och en efter behov"?

"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", känns det igen? Frasen myntades av Karl Marx. Längre än så har inte socialdemokratin kommit. Man bygger fortfarande sin ideologi på en felaktig uppfattning av hur människor fungerar. Man tror fortfarande att man kan skapa en ny människa. Det kan man inte.

Om socialdemokratin verkligen vill förnya sig måste de formulera ett nytt rättvisebegrepp, som utgår från individens odelbara rättigheter, att efter sina egna förutsättningar ha rätt till ett drägligt liv. Men socialdemokratins och socialismen är i grunden en maktrörelse, en arbetarklass ska ta makten, det är inte individen som ska ger förutsättningar ta makt över sitt eget liv. Problemet för socialdemokratin är att i det postindustriella samhället är det hjärnan som är det främsta produktionsmedlet, i kunskapsekonomin är vi alla fria kapitalister.

Andra noteringar om Socialdemokraternas förnyelse:
Niklas Frykman
Sebastian Hallén
Per Altenberg
Peter Andersson

Ungdomsbråk och -arbetslöshet.

Ungdomsarbetslösheten debatteras allt oftare. Sveriges ungdomsarbetslöshet är bland de högsta i Europa. Samtidigt, på nyhetsplats, läser vi om vandaliserande och bråkiga ungdomsgäng ("kravaller" på kvällstidningsspråk) i vissa förorter. Sällan förmår man koppla det ena samhällsproblemet till det andra.

"Kravall"artiklarna pratar om ungdomar som känner sig utanför samhället, och pekar finger mot politiken generellt. Man bryr sig inte om att fråga de oroliga ungdomarna vilken sysselsättning de har. Har man att jobb att gå till eller en heltidsutbildning är det inte troligt att man prioriterar bilbränning framför sömn.

Svaret på ungdomsarbetslösheten är inte bara slopad LAS men detta är ett viktigt steg till en mer dynamisk och välkomnande arbetsmarknad, där man ska har rätt att ta et jobb och misslyckas och sedan föröka igen, där trygghet är förvissningen om ett nytt arbete när man är trött på det gamla, inte trygghet att slippa förändring.

Andra bloggar:
Seved Monke reflekterar klokt i samma banor.
Niklas Frykman hittar svaret i straffkatalogen.
Hårdare tag tilltalar också en förment sanningssägare.
Erik Svansbo raljerar över fritidsgårdar som prevention.
Dick Erixon drar paralleller till hur Israelerna måste känna sig.

Jag tycker polis och straffdiskussionen har ett värde, och sociala insatser. Det tredje benet är sysselsättningen. Den bör diskuteras mer ofta bland ungdomsbråkens orsaker.

Party with Sahlin and Ohly

The Swedish unified opposition, of social democrats, greens and the communist party, held a manifestation in central Stockholm yesterday. Few people attended, in spite of the huge ammount of apparently leftist popsingers who lent themselves to the spectacle.

If you can't give the people policy, give them popmusic. The red-green coalition has a lot to prove.

Other bloggers on this event (in Swedish): Per Altenberg Seved Monke

Tur att Guillou inte har riktig makt

Hur mår den där Jan Guillou egentligen? Han kallar sin gamla kompis Peter Bratt för "golbög" i sina memoarer (som jag inte läst så jag vet inte riktigt hur han ramar in själva ordet golbög som bara det är en smula uppseendeväckande).

Bratt skriver en kommentar på newsmill för att ge sin version varpå Guillou säger till SvD att han inte vill kommentera Bratts utsagor. Däremot drar han sig inte för att kommentera Bratts person:

– På nätet kan vilken dåre som helst skriva vad som helst. Detta är dumheter. Det är skadligt för Peter Bratt, hans trovärdighet är noll och han skadar sig själv på ett sätt som jag inte önskar honom, säger han till SvD.se.

Och fortsätter:

– Och nu ringer du mig och vill att jag ska fortsätta det här bråket för att ni journalister tycker att det är kul. Jag ställer inte upp på det. Det är en sådan liten jävla bisak i vår historia som ska tas upp igen bara för att Peter Bratt som vanligt känner sig kränkt.

Men hallå, du önskar honom ingen skada. Varför säger du då att han är "vilken dåre som helst", att hans "trovärdighet är noll" och att han "som vanligt känner sig kränkt". Många kritiker har krälat i stoftet inför Guillous memoarer, men karl är ju inte frisk. Så sam han yttrar sig om Bratt talar ingen frisk människa. Guillous hämndlystenhet är skrämmande. Det är en jäkla tur att han är journalist och inte innehavare av exekutiv makt. För då skulle huvuden rulla snarare än sarkasmer.

Äntligen förbifart Stockholm

Med infrastruktursatsningar ska man inte ropa hej förrän de kommit över bäcken och blivit byggda, men det är glädjande att förbifart Stockholm ser ut att vara på väg att realiseras. Essingeleden är löjligt igenkorkad och vi som bor i Nordväst eller Sydväst vill faktiskt inte ens köra förbi inne i stan när vi ska hälsa på varandra. Och det vill väl inte Kungsholmenborna heller att vi gör.

Dessutom, med förbifarten får Skärholmen närmare till Kista (med 30000 arbetsplatser) och Arlanda. Både Kista (plus Tensta, Husby, Rinkeby) och Skärholmen får mycket mer strategiska lägen i regionen. Och ännu större utvecklingskraft.

Hurra för förbifarten!

Reclaim ditt eget radhus, tölp

Vänsterpartiets mest förvirrade falang Reclaim the Street gjorde bort sig rejält i helgen när man försökte återerövra en stadsdel man lätt skulle kunna hitta egen lägenhet i om man bara ville. Men det är väl bekvämare hemma hos mamma i radhuset. Rosengårdsborna tröttnade på besök av förvirrade slynglar och motade bort dem. Reclaimarna fick bråka vid en närbelägen besinmack istället.

Tre av initiativtagarna till avhysningen uttalar sig i kvällsposten. Man retar sig särskilt på att reclaim-vänstern inte har respekt för att många vill fira Ramadan i lugn och ro. Utan stenkastning.

Vänsterpartistiska Reclaim har en egen blogg där man självsäkert pratade om vilken kul fest det skulle bli, och om hur man driver gäck med polisen. Som vanligt skriver inte de fega socialistsika fårskallarna under med eget namn. Vänsterpartistiska organisationen motkraft skriver också (för ett par veckor sedan) om varför reclaim Rosengård var en så bra idé.

Nu hoppas jag att reclaim-patrasket tar intryck och inte försöker sig på att reclaima några av stadsdelarna runt Järvafältet. För vi gillar inte buller och bråk mer än "vanliga" människor.



Andra bloggar: Seved Monke sätter vänstervåldet i perspektiv och ställer de relevanta frågorna. Bloggaren Mona välkomnar att Rosengårdsborna säger ifrån. Bloggen "politiskt inkorrekt" visar bilder från en presskonferens där reclaimarna skryter om vilket stort stöd de har i Rosengård.

Miljöpartisten Maria Ferm bloggar om det rimliga i Rosengårdsbornas reaktion. Trist då att hennes parti hånglar med Ohlyvänstern som aldrig någonsin kritiserar våld om det kommer från vänster.

Bondförnuft är såååå tröttsamt

Malin Siwe på DN har som specialitet att dra ner brallorna på förnumstiga byråkrater, byråkratier och politiker så små skarpa bjuppar på DN:s ledarsida. Underhållande och viktigt är det att påvisa de orimloigheter som lätt kommer till när människor tar sig själva på för stort allvar.

Häromdagen ger sig Siwe dock till frontalangrepp mot allt vad strategi och samverkan heter. Logiken är att varje krona som läggs på strategi blir en krona mindre till barnomsorg. Resonemanget är antiintelektuelt och egentligen bara dumt.

Kritik kommer som ett brev på posten när en kommunal verksamhet INTE känner till vad en annan håller på med. När man sitter och skriver artiklar från en gylne torn är det lätt att tycka sig allvetande, men som chef i någon kommunal verksamhet har man inte tid att förkovra sig hela dagarna. Möten och nätverk behövs.

Siwe går också till storms mot kommunalt arbete med demokrati- och medborgardialog. När man sparkade igång Järvalyftet i nordvästra Stockholm efter valet 2006 gjorde man det utan dialog. Ambitionerna var goda, men det tog hus i helvete. Två år och en herrans massa lokalt sampråk senare är förtroendet mellan invånarna, bostadsbolaget och stadens tjänstemän på topp, och en rad mycket viktiga förbättringar och strukturella förändring i stadsdelarna runt järvafältet kan äntligen komma till stånd. Utan dialog och strategiarbete hade järvalyftet varit lamslaget.

Visst finns det kommunalt "lull-lull" men utan strategi, omvärdsbevakning och dialog med invånarna blir kommunen ineffektiv och skrattretande. (vilket förvisso innebär mer jobb för Siwes angenämt flyhänta och vassa penna)

Minnen från Mipim

Jag var på fastighetsmässan i Cannes i våras, tillsammans med 12,000 herrar i kostym. New urbanism, statsväv, rutnät, promenadstad i all ära, men när de tuffa grabbarna möts är det fortfarande de stora glasfallosarna som gäller. Urbanismen och människorna har anammats i pratet men inte i arkitekturen. Husen är snygga, jovars, som solitärer. Men om du ska ta en promenad i en stad som är byggd av kolosser som den på bilden, var slinker du då in för en kopp kaffe? Eller vad sägs om "strandpromenaden" nedan. Känner ni för att käka lite tapas under ett parasoll? Glöm det.


I retoriken han man som sagt anammat och de senaste trenderna. Rickard Florida är den amerikanske pop-sociologen som hävdar att 3T skapar tillväxt i städer: Tolerans, Teknik och Talang. Nedan i tolkning av den Belgiska provinsen Wallonien.


Slutligen, gissa vilken Europeisk storstad som beskriver sig som "hållbar, livlig och autentisk"?

Cykelpolitik

Det framstegsoptimistiska Folkpartiet i Stockholm har lagt ut en skiss till cykelprogram på webben, för kommentarer från intresserad allmänhet. Följ länken och var med i diskussionen!

De värderingsstudier som vi gjort på mitt kontor (landstingets regionplanekontor) visar att både miljö- och hälsotrenderna kommer finnas kvar och dessutom växa sig starkare, vilket betyder ännu mer cykel. Det finns också nya studier som konsultföretaget WSP gjort som visar att cykelinvesteringar är lönsamma, man får mycket mobilitet för pengarna. Och då har man ändå inte räknat in vinster i folkhälsa och renare luft. I regionplanen finns redan ett regionalt cykelnät, nu gäller det att komma igång med planer och investeringar.

Vad gäller de konkreta förslagen: där det finns markreservat för tvärbana (längre fram i tiden) kan man redan nu anlägga cykelbana. Detta gäller till exempel mellan centrala Sundbyberg och Kista. Över huvud taget är det bra med cykelbana längs spår, som ju ofta går "raka spåret" i pendlingsriktningen. Spårväg syd är en annan tvärförbindelse i framtiden där man kan lägga provisorisk cykelbana på spårreservatet.

Det vore bra om staden kan planera "cyklostrador", extra fina och upplysta och vinterunderhållna cykelbanor på de vanligaste pendlingsvägarna.

I cykelns mecka, Köpenhamn, har man ställt in rödljusen så att cyklisterna får "grön våg" istället för bilarna. Detta kan man kanske göra först när man fått upp volym i cykeltrafiken.

Speciellt för Nordvästra Stockholm, Kista med 30,000 arbetsplatser, gäller att man måste samverka med andra kommuner (Solna och Sundbyberg) när man planerar cykelbanorna. Detsamma kan gälla Skärholmen-Kungenskurva-Flemingsberg, ett samarbete med Huddinge.

Skyskrapor i Stockholm?

I kväll ska jag på mitt första möte som ersättare i Styrelsen för Fp Stockholm. Bland annat ska vi diskutera skyskrapors vara eller icke vara, framförallt i Stockholm City. Folkpartiet Stockholm, som bejakar de sociala mediernas möjligheter, har lagt ut en preliminär ståndpunkt om höga hus på en blogg, för att inhämta kommentarer från medlemmar och intresserad allmänhet.

Det är lätt att fascineras av skyskrapor, och att tro att de per automatik fungerar som landmärken, att de sätter Stockholm på kartan. Detta kanske var sant för 50 år sedan, men idag byggs skyskrapor överallt i värden, och i u-ländernas huvudstäder, med svag ställning för stadsplaneringen, är skyskraporna som mest utbredda. Åtta av världens tio största byggföretag är baserade i Dubai eller Kina, och man bygger högt. Mycket högt. Stockholm kan inte hävda sig om vi slänger oss in i den globala tävlan om att ha de mest spektakulära höghusen.

Däremed inte sagt att vi ska låta bli att bygga höga hus helt. En tätare stad är en mer levande stad, och en tät stadsbebyggelse sparar på det gröna som vi behöver för rekreation och friskluft. Därför är det rimligt att bygga högt, särkilt i bra kollektivtrafiklägen. Stockholms city, Vasagatan, har det bästa kollektivtrafikläget i hela landet och därför är det rimligt att bygga högst just där. Andra bra ställen att bygga högt och tätt är till exempel Kista Science City och Liljeholmen.

Men kom ihåg detta, det viktiga är inte hur högt huset är, utan vad som finns i gatuplanet, det finns låga hur med helt hopplösa fasader i gatunivå, och det finns höga hus som myllar av gatuliv. Vi bygger en stad för männiksorna, och männoskorna rör sig på marken.

För fler tankar om stadplanering, särskilt omdaning av miljonprogrammet, se "rekordårens dårar i stadsplanering".

Sverigedemokraterna

För ett tag sen fick jag äran att skriva krönika i tidningen expo. Jag gjorde ett par enkla betraktelser utifrån vad som står i Sverigedemokraternas partiprogram. Jag har också flera gånger kommenterat Sverigedemokraterna på liberatibloggen, till exempel här, här och här.

När jag torsdagen den 4:e juni gick för att rösta i EU-valet (och kryssa Anders Ekberg, Fp) var kön ringlande lång inne på biblioteket vid medborgarplatsen. Många ville väl som jag få rösta i förtid för att sedan njuta lantluft i lugn och ro under helgen. Rätt vad det var stod det en massa poliser i kön. Vad trevligt att de vill rösta på sin rast tänkte jag. När jag kryssat mitt och lämnat in valkuvertet till förrättaren gick jag ut längs kön och fick se ingen mindre än Jimmie Åkesson själv och hans hejdukar stå i kön. Jag säjer hejdukar för inte såg de ut som trevligt folk. De stod och flamsade högt, spände sig och såg mer ut som fotbollshuliganer än respektable politiker. Kanske inte så konstigt, de är väl huliganer egentligen, sprungna ur nazistiska rörelser, sjungande usla vit makt dängor av Ultima Thule och med annat slödder som enda umgänge.

Det var trist att se Jimmie Åkesson och hans pack i verkligheten. Ännu tristare vore det att se dem, eller deras unkna politik, i riksdagen.

Nationaldagen firade jag med trädgårdsskötsel cirkus och annat trevligt uppe i Rättvik. Man kan vara nationalromantiker utan att vara etnocentriker och rasist.

Varför psykakuten?

Filosoferna Söderqvist och Bard reder ut begreppen i dagens Aftonbladet. Både är stiftande medlemmar av liberati som driver evidensbaserad liberal politik på nätet.

Humanisterna

Humanisterna kampanjar på temat "gud finns nog inte". Inget ont i detta, i en demokrati får man kampanja om nästan vad som helst. Jag tycker dock att humanisterna missar poängen. Det viktiga är att den religiösa tron inte instiftas i lagen, som personlig smakyttring är det individens ensak vilka böne- och livsstilsregler hon vill följa. Sekularisering är ett viktigt arv från upplysningstiden och en förutsättning för en fungarande demokrati.

Reclaim the Street

Jaså, jag hittade tillbaka till mitt gamla tafatta bloggförsök. Nåväl, tydligen är bloggar som årgångsvin, de blir mer och mer smakliga för sökmotorerna ju fler år de har på nacken säger min kära vän Amanda Brihed. Så den här bloggen har väl iallafall börjat få en svag nyans av ekfat.

Jag har bloggat en hel del på liberati.se och det kommer jag fortsätta med.

Idag vaknade jag tidigt och läste hela söndagstidningen från början till slut (utom sporten förstås, så tråkigt har jag nästan aldrig). Mest uppseendeväckande idag var ännu en våldsfrossa från gatuvänstern. Den liknar mer och med ölhallsnationalismen från Munchen på 1939-talet. Jag förstår inte från vem galenvänstern vill reclaima gatorna, eller hur gatorna blir mer socialiserade för att man slår sönder enskilda hyresgästerns fönster. Det tråkiga är att den förment demokratiska vänstern myser när vandalerna härjar fritt. Vänstern har så otroligt svårt att ta avstånd från våld, man tiger still eller vrider sig som en mask på kroken.

Sekularisering 2

Skriver på newsmill om sekularisering. Innehåller bland annat svar på en halvtaskig ledare i DN signerad Håkan Boström.