Sverigedemokraterna

För ett tag sen fick jag äran att skriva krönika i tidningen expo. Jag gjorde ett par enkla betraktelser utifrån vad som står i Sverigedemokraternas partiprogram. Jag har också flera gånger kommenterat Sverigedemokraterna på liberatibloggen, till exempel här, här och här.

När jag torsdagen den 4:e juni gick för att rösta i EU-valet (och kryssa Anders Ekberg, Fp) var kön ringlande lång inne på biblioteket vid medborgarplatsen. Många ville väl som jag få rösta i förtid för att sedan njuta lantluft i lugn och ro under helgen. Rätt vad det var stod det en massa poliser i kön. Vad trevligt att de vill rösta på sin rast tänkte jag. När jag kryssat mitt och lämnat in valkuvertet till förrättaren gick jag ut längs kön och fick se ingen mindre än Jimmie Åkesson själv och hans hejdukar stå i kön. Jag säjer hejdukar för inte såg de ut som trevligt folk. De stod och flamsade högt, spände sig och såg mer ut som fotbollshuliganer än respektable politiker. Kanske inte så konstigt, de är väl huliganer egentligen, sprungna ur nazistiska rörelser, sjungande usla vit makt dängor av Ultima Thule och med annat slödder som enda umgänge.

Det var trist att se Jimmie Åkesson och hans pack i verkligheten. Ännu tristare vore det att se dem, eller deras unkna politik, i riksdagen.

Nationaldagen firade jag med trädgårdsskötsel cirkus och annat trevligt uppe i Rättvik. Man kan vara nationalromantiker utan att vara etnocentriker och rasist.