Reclaim the Street

Jaså, jag hittade tillbaka till mitt gamla tafatta bloggförsök. Nåväl, tydligen är bloggar som årgångsvin, de blir mer och mer smakliga för sökmotorerna ju fler år de har på nacken säger min kära vän Amanda Brihed. Så den här bloggen har väl iallafall börjat få en svag nyans av ekfat.

Jag har bloggat en hel del på liberati.se och det kommer jag fortsätta med.

Idag vaknade jag tidigt och läste hela söndagstidningen från början till slut (utom sporten förstås, så tråkigt har jag nästan aldrig). Mest uppseendeväckande idag var ännu en våldsfrossa från gatuvänstern. Den liknar mer och med ölhallsnationalismen från Munchen på 1939-talet. Jag förstår inte från vem galenvänstern vill reclaima gatorna, eller hur gatorna blir mer socialiserade för att man slår sönder enskilda hyresgästerns fönster. Det tråkiga är att den förment demokratiska vänstern myser när vandalerna härjar fritt. Vänstern har så otroligt svårt att ta avstånd från våld, man tiger still eller vrider sig som en mask på kroken.