måndag 7 november 2011

Tobias Brandel, hatare på SvD kultur

Det är inte bara på nätet det finns hatare. Det är minst lika vanligt på kultursidorna. Idag berättar Tobias Brandel i artikel med "perspektiv" om hur mycket han ogillar Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt.

Brandel tycker att kulturborgarrådet "basunerar" ut sin politik med "pukor och trumpeter", med en "stab som lobbar stenhårt" mot tidningsredaktionerna.

Folkpartiet har enligt Brandel inte valts in i stadshuset, Folkpartiet har "lagt beslag" på kulturroteln.

"Madeleine Sjöstedt vill mycket", fortsätter Tobias Brandel, "frågan är bara vad hon egentligen vill. På den punkten blir ingen riktigt klok". (Kanske Brandel, som ju påstås vara nyhetsreporter på SvD kultur, alltså någon slags journalist, faktiskt skulle funna FRÅGA personen han skriver om? Men man kanske inte kan snacka med brudar?)

"Utspelen och beskeden har ryckt iväg åt alla möjliga håll" (Brandel ger inga exempel)

Hon har "en osviklig förmåga att få folk emot sig". (Hon har sannerligen fått Brandel mot sig iallafall)

Den kulturstödsreform som genomförs efter fem år på kulturroteln "kuppas" in enligt Brandel, "utan en ordentlig utredning" där "insynen har begränsats till några power-point-presentationer", med hjälp av en "handplockad" tjänsteman.

Sen blir det ännu värre, rent av misogynt: "Den impulsiva känslomänniskan Sjöstedt, känd för att bli burdus om saker inte går hennes väg, är inte bara kontroversiell ute i kulturlivet utan även internt på kulturförvaltningen, och sägs styra sina tjänstemän hårt."

Det är tydligt att Tobias Brandel inte gillar demokrati. Han beklagar att den "tidigare självständiga" kulturförvaltningen blivit "svag, utan kraft att stå emot politikernas nycker. Brandel förstår eller accepterar inte att politikerna är utsedda av folket att styra över förvaltningen. Inte tvärt om.

På det nationella planet har Sjöstedt "med näbbar och klor" motarbetet kulturministern, fortsätter Brandel sitt gubbmummel.

Hennes "starka främjande av Stadsteatern tycks ha som målsättning att konkurrera med statliga Dramaten". Ja, det ligger väl i kvinnans natur att intrigera på det där sättet, Brandel, eller så kanske stadsteatern "främjas" av att publiken gillar uppsättningarna?