Skärpte och engagerade Folkpartisten Seved Monke reflekterar över förnyelsen inom socialdemokratin. Om det nu finns någon sådan. Det enda som verkar säkert är att man vill överträffa den sittande regeringen vad gäller skattetryck. Ett skattetryck som är på väg att bli världens tyngsta enligt Dagens Nyheter idag.Jag har äran att sitta som lokalpolitiker i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd. En gång i kvartalet har vi budgetuppföljning och varje gång säger socialdemokraterna att de skulle kunna satsa mycket mer om bara inte vi dumbommar i alliansen hade sänkt skatterna. Att stadens inkomster är större än under den socialdemokratiska modellen glömmer man varje gång. Stadsdelsoppositionens rolighetsminister är Nima Djohari som varje gång svamlar fram ett sammelsurium av socialistisk skåpmat som han med all säkerhet matats med på ideologisk grundkurs 1 a i Rörelsen. Retoriken och analysen är lika unken som omodern. Senast, i onsdags, mot slutet av en lång jeremiad där jag urskilde ordet arbetarklass säger unge Djohari: Vad hände med välfärden, vad hände med "åt var och en efter behov"?
"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", känns det igen? Frasen myntades av Karl Marx. Längre än så har inte socialdemokratin kommit. Man bygger fortfarande sin ideologi på en felaktig uppfattning av hur människor fungerar. Man tror fortfarande att man kan skapa en ny människa. Det kan man inte.
Om socialdemokratin verkligen vill förnya sig måste de formulera ett nytt rättvisebegrepp, som utgår från individens odelbara rättigheter, att efter sina egna förutsättningar ha rätt till ett drägligt liv. Men socialdemokratins och socialismen är i grunden en maktrörelse, en arbetarklass ska ta makten, det är inte individen som ska ger förutsättningar ta makt över sitt eget liv. Problemet för socialdemokratin är att i det postindustriella samhället är det hjärnan som är det främsta produktionsmedlet, i kunskapsekonomin är vi alla fria kapitalister.
Andra noteringar om Socialdemokraternas förnyelse:
Niklas Frykman
Sebastian Hallén
Per Altenberg
Peter Andersson
3 kommentarer:
Men Martin!
Du glömmer ju helt bort din egen replik. Du kontrade ju med att säga att du inte alls håller med om att "välfärd ska ges efter behov". Om det tycker du inte. Men frågan blir då - vad tycker du att välfärden ska ges efter?
Det är inte jag som e frasig och dogmatisk. Det e ju du som reagerar helt och hållet ryggradsmässigt så fort man överhuvudtaget uttrycker sig på ett polemiskt sätt emot borgerligheten.
Som sagt, frågan kvarstår. Vad tycker du att välfärden ska ges efter?
Jag undrar vilken skola du gått i?
Till och med i USA så tycker man ju att välfärd ska ges efter behov - skillnaden är att det där finansieras av privata försäkringar
Nima, polemisera hur mycket du vill. Självklart ska resurser fördelas efter behov, barnmorskor åt de havande, rullstolar åt de förlamade, skola åt barnen. Det finns inget riksdagsparti idag som är emot en offentligt finansierad välfärd. Däremot finns det inte så många Marxister kvar bland seriösa politiker.
Skicka en kommentar