Cykelpolitik

Det framstegsoptimistiska Folkpartiet i Stockholm har lagt ut en skiss till cykelprogram på webben, för kommentarer från intresserad allmänhet. Följ länken och var med i diskussionen!

De värderingsstudier som vi gjort på mitt kontor (landstingets regionplanekontor) visar att både miljö- och hälsotrenderna kommer finnas kvar och dessutom växa sig starkare, vilket betyder ännu mer cykel. Det finns också nya studier som konsultföretaget WSP gjort som visar att cykelinvesteringar är lönsamma, man får mycket mobilitet för pengarna. Och då har man ändå inte räknat in vinster i folkhälsa och renare luft. I regionplanen finns redan ett regionalt cykelnät, nu gäller det att komma igång med planer och investeringar.

Vad gäller de konkreta förslagen: där det finns markreservat för tvärbana (längre fram i tiden) kan man redan nu anlägga cykelbana. Detta gäller till exempel mellan centrala Sundbyberg och Kista. Över huvud taget är det bra med cykelbana längs spår, som ju ofta går "raka spåret" i pendlingsriktningen. Spårväg syd är en annan tvärförbindelse i framtiden där man kan lägga provisorisk cykelbana på spårreservatet.

Det vore bra om staden kan planera "cyklostrador", extra fina och upplysta och vinterunderhållna cykelbanor på de vanligaste pendlingsvägarna.

I cykelns mecka, Köpenhamn, har man ställt in rödljusen så att cyklisterna får "grön våg" istället för bilarna. Detta kan man kanske göra först när man fått upp volym i cykeltrafiken.

Speciellt för Nordvästra Stockholm, Kista med 30,000 arbetsplatser, gäller att man måste samverka med andra kommuner (Solna och Sundbyberg) när man planerar cykelbanorna. Detsamma kan gälla Skärholmen-Kungenskurva-Flemingsberg, ett samarbete med Huddinge.

Skyskrapor i Stockholm?

I kväll ska jag på mitt första möte som ersättare i Styrelsen för Fp Stockholm. Bland annat ska vi diskutera skyskrapors vara eller icke vara, framförallt i Stockholm City. Folkpartiet Stockholm, som bejakar de sociala mediernas möjligheter, har lagt ut en preliminär ståndpunkt om höga hus på en blogg, för att inhämta kommentarer från medlemmar och intresserad allmänhet.

Det är lätt att fascineras av skyskrapor, och att tro att de per automatik fungerar som landmärken, att de sätter Stockholm på kartan. Detta kanske var sant för 50 år sedan, men idag byggs skyskrapor överallt i värden, och i u-ländernas huvudstäder, med svag ställning för stadsplaneringen, är skyskraporna som mest utbredda. Åtta av världens tio största byggföretag är baserade i Dubai eller Kina, och man bygger högt. Mycket högt. Stockholm kan inte hävda sig om vi slänger oss in i den globala tävlan om att ha de mest spektakulära höghusen.

Däremed inte sagt att vi ska låta bli att bygga höga hus helt. En tätare stad är en mer levande stad, och en tät stadsbebyggelse sparar på det gröna som vi behöver för rekreation och friskluft. Därför är det rimligt att bygga högt, särkilt i bra kollektivtrafiklägen. Stockholms city, Vasagatan, har det bästa kollektivtrafikläget i hela landet och därför är det rimligt att bygga högst just där. Andra bra ställen att bygga högt och tätt är till exempel Kista Science City och Liljeholmen.

Men kom ihåg detta, det viktiga är inte hur högt huset är, utan vad som finns i gatuplanet, det finns låga hur med helt hopplösa fasader i gatunivå, och det finns höga hus som myllar av gatuliv. Vi bygger en stad för männiksorna, och männoskorna rör sig på marken.

För fler tankar om stadplanering, särskilt omdaning av miljonprogrammet, se "rekordårens dårar i stadsplanering".

Sverigedemokraterna

För ett tag sen fick jag äran att skriva krönika i tidningen expo. Jag gjorde ett par enkla betraktelser utifrån vad som står i Sverigedemokraternas partiprogram. Jag har också flera gånger kommenterat Sverigedemokraterna på liberatibloggen, till exempel här, här och här.

När jag torsdagen den 4:e juni gick för att rösta i EU-valet (och kryssa Anders Ekberg, Fp) var kön ringlande lång inne på biblioteket vid medborgarplatsen. Många ville väl som jag få rösta i förtid för att sedan njuta lantluft i lugn och ro under helgen. Rätt vad det var stod det en massa poliser i kön. Vad trevligt att de vill rösta på sin rast tänkte jag. När jag kryssat mitt och lämnat in valkuvertet till förrättaren gick jag ut längs kön och fick se ingen mindre än Jimmie Åkesson själv och hans hejdukar stå i kön. Jag säjer hejdukar för inte såg de ut som trevligt folk. De stod och flamsade högt, spände sig och såg mer ut som fotbollshuliganer än respektable politiker. Kanske inte så konstigt, de är väl huliganer egentligen, sprungna ur nazistiska rörelser, sjungande usla vit makt dängor av Ultima Thule och med annat slödder som enda umgänge.

Det var trist att se Jimmie Åkesson och hans pack i verkligheten. Ännu tristare vore det att se dem, eller deras unkna politik, i riksdagen.

Nationaldagen firade jag med trädgårdsskötsel cirkus och annat trevligt uppe i Rättvik. Man kan vara nationalromantiker utan att vara etnocentriker och rasist.

Varför psykakuten?

Filosoferna Söderqvist och Bard reder ut begreppen i dagens Aftonbladet. Både är stiftande medlemmar av liberati som driver evidensbaserad liberal politik på nätet.

Humanisterna

Humanisterna kampanjar på temat "gud finns nog inte". Inget ont i detta, i en demokrati får man kampanja om nästan vad som helst. Jag tycker dock att humanisterna missar poängen. Det viktiga är att den religiösa tron inte instiftas i lagen, som personlig smakyttring är det individens ensak vilka böne- och livsstilsregler hon vill följa. Sekularisering är ett viktigt arv från upplysningstiden och en förutsättning för en fungarande demokrati.

Reclaim the Street

Jaså, jag hittade tillbaka till mitt gamla tafatta bloggförsök. Nåväl, tydligen är bloggar som årgångsvin, de blir mer och mer smakliga för sökmotorerna ju fler år de har på nacken säger min kära vän Amanda Brihed. Så den här bloggen har väl iallafall börjat få en svag nyans av ekfat.

Jag har bloggat en hel del på liberati.se och det kommer jag fortsätta med.

Idag vaknade jag tidigt och läste hela söndagstidningen från början till slut (utom sporten förstås, så tråkigt har jag nästan aldrig). Mest uppseendeväckande idag var ännu en våldsfrossa från gatuvänstern. Den liknar mer och med ölhallsnationalismen från Munchen på 1939-talet. Jag förstår inte från vem galenvänstern vill reclaima gatorna, eller hur gatorna blir mer socialiserade för att man slår sönder enskilda hyresgästerns fönster. Det tråkiga är att den förment demokratiska vänstern myser när vandalerna härjar fritt. Vänstern har så otroligt svårt att ta avstånd från våld, man tiger still eller vrider sig som en mask på kroken.