Vänsterpartiets mest förvirrade falang Reclaim the Street gjorde bort sig rejält i helgen när man försökte återerövra en stadsdel man lätt skulle kunna hitta egen lägenhet i om man bara ville. Men det är väl bekvämare hemma hos mamma i radhuset. Rosengårdsborna tröttnade på besök av förvirrade slynglar och motade bort dem. Reclaimarna fick bråka vid en närbelägen besinmack istället.
Tre av initiativtagarna till avhysningen uttalar sig i kvällsposten. Man retar sig särskilt på att reclaim-vänstern inte har respekt för att många vill fira Ramadan i lugn och ro. Utan stenkastning.
Vänsterpartistiska Reclaim har en egen blogg där man självsäkert pratade om vilken kul fest det skulle bli, och om hur man driver gäck med polisen. Som vanligt skriver inte de fega socialistsika fårskallarna under med eget namn. Vänsterpartistiska organisationen motkraft skriver också (för ett par veckor sedan) om varför reclaim Rosengård var en så bra idé.
Nu hoppas jag att reclaim-patrasket tar intryck och inte försöker sig på att reclaima några av stadsdelarna runt Järvafältet. För vi gillar inte buller och bråk mer än "vanliga" människor.
Andra bloggar: Seved Monke sätter vänstervåldet i perspektiv och ställer de relevanta frågorna. Bloggaren Mona välkomnar att Rosengårdsborna säger ifrån. Bloggen "politiskt inkorrekt" visar bilder från en presskonferens där reclaimarna skryter om vilket stort stöd de har i Rosengård.
Miljöpartisten Maria Ferm bloggar om det rimliga i Rosengårdsbornas reaktion. Trist då att hennes parti hånglar med Ohlyvänstern som aldrig någonsin kritiserar våld om det kommer från vänster.
måndag 24 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
Bondförnuft är såååå tröttsamt
Malin Siwe på DN har som specialitet att dra ner brallorna på förnumstiga byråkrater, byråkratier och politiker så små skarpa bjuppar på DN:s ledarsida. Underhållande och viktigt är det att påvisa de orimloigheter som lätt kommer till när människor tar sig själva på för stort allvar.
Häromdagen ger sig Siwe dock till frontalangrepp mot allt vad strategi och samverkan heter. Logiken är att varje krona som läggs på strategi blir en krona mindre till barnomsorg. Resonemanget är antiintelektuelt och egentligen bara dumt.
Kritik kommer som ett brev på posten när en kommunal verksamhet INTE känner till vad en annan håller på med. När man sitter och skriver artiklar från en gylne torn är det lätt att tycka sig allvetande, men som chef i någon kommunal verksamhet har man inte tid att förkovra sig hela dagarna. Möten och nätverk behövs.
Siwe går också till storms mot kommunalt arbete med demokrati- och medborgardialog. När man sparkade igång Järvalyftet i nordvästra Stockholm efter valet 2006 gjorde man det utan dialog. Ambitionerna var goda, men det tog hus i helvete. Två år och en herrans massa lokalt sampråk senare är förtroendet mellan invånarna, bostadsbolaget och stadens tjänstemän på topp, och en rad mycket viktiga förbättringar och strukturella förändring i stadsdelarna runt järvafältet kan äntligen komma till stånd. Utan dialog och strategiarbete hade järvalyftet varit lamslaget.
Visst finns det kommunalt "lull-lull" men utan strategi, omvärdsbevakning och dialog med invånarna blir kommunen ineffektiv och skrattretande. (vilket förvisso innebär mer jobb för Siwes angenämt flyhänta och vassa penna)
Häromdagen ger sig Siwe dock till frontalangrepp mot allt vad strategi och samverkan heter. Logiken är att varje krona som läggs på strategi blir en krona mindre till barnomsorg. Resonemanget är antiintelektuelt och egentligen bara dumt.
Kritik kommer som ett brev på posten när en kommunal verksamhet INTE känner till vad en annan håller på med. När man sitter och skriver artiklar från en gylne torn är det lätt att tycka sig allvetande, men som chef i någon kommunal verksamhet har man inte tid att förkovra sig hela dagarna. Möten och nätverk behövs.
Siwe går också till storms mot kommunalt arbete med demokrati- och medborgardialog. När man sparkade igång Järvalyftet i nordvästra Stockholm efter valet 2006 gjorde man det utan dialog. Ambitionerna var goda, men det tog hus i helvete. Två år och en herrans massa lokalt sampråk senare är förtroendet mellan invånarna, bostadsbolaget och stadens tjänstemän på topp, och en rad mycket viktiga förbättringar och strukturella förändring i stadsdelarna runt järvafältet kan äntligen komma till stånd. Utan dialog och strategiarbete hade järvalyftet varit lamslaget.
Visst finns det kommunalt "lull-lull" men utan strategi, omvärdsbevakning och dialog med invånarna blir kommunen ineffektiv och skrattretande. (vilket förvisso innebär mer jobb för Siwes angenämt flyhänta och vassa penna)
torsdag 9 juli 2009
Minnen från Mipim
Jag var på fastighetsmässan i Cannes i våras, tillsammans med 12,000 herrar i kostym. New urbanism, statsväv, rutnät, promenadstad i all ära, men när de tuffa grabbarna möts är det fortfarande de stora glasfallosarna som gäller. Urbanismen och människorna har anammats i pratet men inte i arkitekturen. Husen är snygga, jovars, som solitärer. Men om du ska ta en promenad i en stad som är byggd av kolosser som den på bilden, var slinker du då in för en kopp kaffe? Eller vad sägs om "strandpromenaden" nedan. Känner ni för att käka lite tapas under ett parasoll? Glöm det.
I retoriken han man som sagt anammat och de senaste trenderna. Rickard Florida är den amerikanske pop-sociologen som hävdar att 3T skapar tillväxt i städer: Tolerans, Teknik och Talang. Nedan i tolkning av den Belgiska provinsen Wallonien.
Slutligen, gissa vilken Europeisk storstad som beskriver sig som "hållbar, livlig och autentisk"?
onsdag 24 juni 2009
Cykelpolitik
Det framstegsoptimistiska Folkpartiet i Stockholm har lagt ut en skiss till cykelprogram på webben, för kommentarer från intresserad allmänhet. Följ länken och var med i diskussionen!
De värderingsstudier som vi gjort på mitt kontor (landstingets regionplanekontor) visar att både miljö- och hälsotrenderna kommer finnas kvar och dessutom växa sig starkare, vilket betyder ännu mer cykel. Det finns också nya studier som konsultföretaget WSP gjort som visar att cykelinvesteringar är lönsamma, man får mycket mobilitet för pengarna. Och då har man ändå inte räknat in vinster i folkhälsa och renare luft. I regionplanen finns redan ett regionalt cykelnät, nu gäller det att komma igång med planer och investeringar.
Vad gäller de konkreta förslagen: där det finns markreservat för tvärbana (längre fram i tiden) kan man redan nu anlägga cykelbana. Detta gäller till exempel mellan centrala Sundbyberg och Kista. Över huvud taget är det bra med cykelbana längs spår, som ju ofta går "raka spåret" i pendlingsriktningen. Spårväg syd är en annan tvärförbindelse i framtiden där man kan lägga provisorisk cykelbana på spårreservatet.
Det vore bra om staden kan planera "cyklostrador", extra fina och upplysta och vinterunderhållna cykelbanor på de vanligaste pendlingsvägarna.
I cykelns mecka, Köpenhamn, har man ställt in rödljusen så att cyklisterna får "grön våg" istället för bilarna. Detta kan man kanske göra först när man fått upp volym i cykeltrafiken.
Speciellt för Nordvästra Stockholm, Kista med 30,000 arbetsplatser, gäller att man måste samverka med andra kommuner (Solna och Sundbyberg) när man planerar cykelbanorna. Detsamma kan gälla Skärholmen-Kungenskurva-Flemingsberg, ett samarbete med Huddinge.
De värderingsstudier som vi gjort på mitt kontor (landstingets regionplanekontor) visar att både miljö- och hälsotrenderna kommer finnas kvar och dessutom växa sig starkare, vilket betyder ännu mer cykel. Det finns också nya studier som konsultföretaget WSP gjort som visar att cykelinvesteringar är lönsamma, man får mycket mobilitet för pengarna. Och då har man ändå inte räknat in vinster i folkhälsa och renare luft. I regionplanen finns redan ett regionalt cykelnät, nu gäller det att komma igång med planer och investeringar.
Vad gäller de konkreta förslagen: där det finns markreservat för tvärbana (längre fram i tiden) kan man redan nu anlägga cykelbana. Detta gäller till exempel mellan centrala Sundbyberg och Kista. Över huvud taget är det bra med cykelbana längs spår, som ju ofta går "raka spåret" i pendlingsriktningen. Spårväg syd är en annan tvärförbindelse i framtiden där man kan lägga provisorisk cykelbana på spårreservatet.
Det vore bra om staden kan planera "cyklostrador", extra fina och upplysta och vinterunderhållna cykelbanor på de vanligaste pendlingsvägarna.
I cykelns mecka, Köpenhamn, har man ställt in rödljusen så att cyklisterna får "grön våg" istället för bilarna. Detta kan man kanske göra först när man fått upp volym i cykeltrafiken.
Speciellt för Nordvästra Stockholm, Kista med 30,000 arbetsplatser, gäller att man måste samverka med andra kommuner (Solna och Sundbyberg) när man planerar cykelbanorna. Detsamma kan gälla Skärholmen-Kungenskurva-Flemingsberg, ett samarbete med Huddinge.
onsdag 17 juni 2009
Skyskrapor i Stockholm?
I kväll ska jag på mitt första möte som ersättare i Styrelsen för Fp Stockholm. Bland annat ska vi diskutera skyskrapors vara eller icke vara, framförallt i Stockholm City. Folkpartiet Stockholm, som bejakar de sociala mediernas möjligheter, har lagt ut en preliminär ståndpunkt om höga hus på en blogg, för att inhämta kommentarer från medlemmar och intresserad allmänhet.
Det är lätt att fascineras av skyskrapor, och att tro att de per automatik fungerar som landmärken, att de sätter Stockholm på kartan. Detta kanske var sant för 50 år sedan, men idag byggs skyskrapor överallt i värden, och i u-ländernas huvudstäder, med svag ställning för stadsplaneringen, är skyskraporna som mest utbredda. Åtta av världens tio största byggföretag är baserade i Dubai eller Kina, och man bygger högt. Mycket högt. Stockholm kan inte hävda sig om vi slänger oss in i den globala tävlan om att ha de mest spektakulära höghusen.
Däremed inte sagt att vi ska låta bli att bygga höga hus helt. En tätare stad är en mer levande stad, och en tät stadsbebyggelse sparar på det gröna som vi behöver för rekreation och friskluft. Därför är det rimligt att bygga högt, särkilt i bra kollektivtrafiklägen. Stockholms city, Vasagatan, har det bästa kollektivtrafikläget i hela landet och därför är det rimligt att bygga högst just där. Andra bra ställen att bygga högt och tätt är till exempel Kista Science City och Liljeholmen.
Men kom ihåg detta, det viktiga är inte hur högt huset är, utan vad som finns i gatuplanet, det finns låga hur med helt hopplösa fasader i gatunivå, och det finns höga hus som myllar av gatuliv. Vi bygger en stad för männiksorna, och männoskorna rör sig på marken.
För fler tankar om stadplanering, särskilt omdaning av miljonprogrammet, se "rekordårens dårar i stadsplanering".
måndag 15 juni 2009
Sverigedemokraterna
För ett tag sen fick jag äran att skriva krönika i tidningen expo. Jag gjorde ett par enkla betraktelser utifrån vad som står i Sverigedemokraternas partiprogram. Jag har också flera gånger kommenterat Sverigedemokraterna på liberatibloggen, till exempel här, här och här.
När jag torsdagen den 4:e juni gick för att rösta i EU-valet (och kryssa Anders Ekberg, Fp) var kön ringlande lång inne på biblioteket vid medborgarplatsen. Många ville väl som jag få rösta i förtid för att sedan njuta lantluft i lugn och ro under helgen. Rätt vad det var stod det en massa poliser i kön. Vad trevligt att de vill rösta på sin rast tänkte jag. När jag kryssat mitt och lämnat in valkuvertet till förrättaren gick jag ut längs kön och fick se ingen mindre än Jimmie Åkesson själv och hans hejdukar stå i kön. Jag säjer hejdukar för inte såg de ut som trevligt folk. De stod och flamsade högt, spände sig och såg mer ut som fotbollshuliganer än respektable politiker. Kanske inte så konstigt, de är väl huliganer egentligen, sprungna ur nazistiska rörelser, sjungande usla vit makt dängor av Ultima Thule och med annat slödder som enda umgänge.
Det var trist att se Jimmie Åkesson och hans pack i verkligheten. Ännu tristare vore det att se dem, eller deras unkna politik, i riksdagen.
Nationaldagen firade jag med trädgårdsskötsel cirkus och annat trevligt uppe i Rättvik. Man kan vara nationalromantiker utan att vara etnocentriker och rasist.
När jag torsdagen den 4:e juni gick för att rösta i EU-valet (och kryssa Anders Ekberg, Fp) var kön ringlande lång inne på biblioteket vid medborgarplatsen. Många ville väl som jag få rösta i förtid för att sedan njuta lantluft i lugn och ro under helgen. Rätt vad det var stod det en massa poliser i kön. Vad trevligt att de vill rösta på sin rast tänkte jag. När jag kryssat mitt och lämnat in valkuvertet till förrättaren gick jag ut längs kön och fick se ingen mindre än Jimmie Åkesson själv och hans hejdukar stå i kön. Jag säjer hejdukar för inte såg de ut som trevligt folk. De stod och flamsade högt, spände sig och såg mer ut som fotbollshuliganer än respektable politiker. Kanske inte så konstigt, de är väl huliganer egentligen, sprungna ur nazistiska rörelser, sjungande usla vit makt dängor av Ultima Thule och med annat slödder som enda umgänge.
Det var trist att se Jimmie Åkesson och hans pack i verkligheten. Ännu tristare vore det att se dem, eller deras unkna politik, i riksdagen.
Nationaldagen firade jag med trädgårdsskötsel cirkus och annat trevligt uppe i Rättvik. Man kan vara nationalromantiker utan att vara etnocentriker och rasist.
Varför psykakuten?
Filosoferna Söderqvist och Bard reder ut begreppen i dagens Aftonbladet. Både är stiftande medlemmar av liberati som driver evidensbaserad liberal politik på nätet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
