Blir inte så kallade kulturskibenter, som DN:s Malin Ullgren, någonsin trötta på sig själva? Idag recenseras Barbara Ehrenreichs bok "Gilla läget" som är en uppgörelse med positivt tänkade. Ehrenreich är en komersiellt mycket framgångsrik amerikansk ikon inom området "samhällskritik" som är en eufemism för vänsterpladder. I samma liga spelar till exempel Naomi Klein som med boken Chockdoktrinen varnar för hur den onda högern, anförd av den sinistra dvärgen Milton Friedman, använder sig av katastrofer för att få sin agenda genomförd.
"Det som är Ehrenreichs vassaste punkt i boken" skriver malin Ullgren "är hur positivitetskraven på ett väldigt konkret sätt används för att döva människors rättmätiga ilska över ett ovanligt orörligt klassamhälle som det amerikanska och över en finansmakt som faktiskt inte kan hantera pengar".
Detta är ren konspirationsteori, någon ond kraft (en elak dvärg i en republikans think tank någonstans?) har makt att använda "positivitetskraven på ett väldigt konkret sätt".
Dessutom är det fel, det amerikanska samhället har historiskt skapat ett enormt välstånd och frihet för sina medborgare. Hur finansmakten kom in i Ullgrens jeremiad kan jag inte ens begripa.
I kulturkritiken talas ofta om dagens orimliga eller ohållbara samhälssystem. Ullgeren uppskattar att "Ehrenreichs form av bevisföring ... kräver förmågan att identifiera en vanlig dag i världen som helt orimlig". I den bästa av världar, till exempel i Utopia eller i det socialistiska samhället, är de vanliga dagarna säkert rimliga enligt Ullgrens mått. För oss som lever i verkligheten handlar det inte om rimligt eller orimligt, utan om hur vi konkret kan påverka samhället i positiv riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar