onsdag 31 mars 2010

Rådlöshet om hemlösheten måste upphöra

Det har varit en lång vinter. Ett helvete för alla hemlösa. Hoppet är det sista som överger människan men många har tappat hoppet i vinter. Många av de tillfälliga lokaler som använts i vinter sägs nu upp. Hemlösa slängs ut. I Lund slängdes 14 hemlösa ut i fredags. Trenden är likadan över landet.

Stockholms Stad har ofta varit i framkant med att pröva lite nya grepp. Varje år använder Stockholms stad ungefär 900 miljoner kronor i arbetet med hemlösa. Nu prövar staden tillsammans med Stadsmissionen och Lunds universitet en ny modell i detta arbete. Den kallas internationellt Housing First och går ut på att de hemlösas sociala problem löses bäst inom ramen för ett stabilt boende. Housing first är bra på papperet kommer att visa sig otillräckligt i praktiken.

På Facebook samlas över 10.000 personer sitt stöd för Hemlösheten. Det är många som vill göra mycket för dessa som står längst ner på samhällsstegen. Man vet inte hur - mer än ge pengar till frivilligorganisationer.

Varje hemlös "kostar" samhället minst 1 miljon per individ. Räknar vi till pengarna för missbruksvård, alla stölder för att bekosta droger etc. och frivilligorganisationeras insatser blir beloppen svindlande. Men den goda viljan till trots finns ingen skönjbar strategi eller linje. Ingen av aktörerna kan ta ett helhetsgrepp. Kommunerna runt storstäderna skyller på varandra, enligt storstäderna har inte kranskommunerna någon egen beredskap, enligt kranskommunerna exporterar storstäderna sina hemlösa.

Politiken får i ett inkännande samhälle inte bara handla om procentsatser på skatter och bidrag. Ett samhälle är inte anständigare än hur de mest utsatta invånarna har det. Att hemlösheten ligger på en konstant nivå får aldrig ses som en seger – varje uteliggare är ett nederlag för hela samhället.

Det är hög tid för innovationer i en politik som gått i stå. Reformerna och satsningarna på området får inte längre göras halvhjärtat och sökande.
För första är det dags att diskvalificera kommunen som de hemlösas beskyddare. Man är inte hemlös i en my eller stad, utan i de allra flesta fall en större stadsregion. Landsting och regioner är de naturliga huvudmännen för de hemlösa. Regionala fördelningstal mellan kommunerna bör förhandlas fram runt de större städerna, så man får slut på debatten om vem som exporterar till vem. Landstingen ska ha långsiktigt uppföljningsansvar, vilket de redan har på hälsoområdet för de hemlösa.

För det andra måste de hemlösas föreningar, brukarföreningar och sexarbetarfack ta en naturlig plats i diskussionen, till exempel i en regional nämnd eller utredning om hemlöshet.
För det tredje: hemlöshet är mer än tak över huvudet men härberget är steg ett. I ett civiliserat land ska ingen behöva sova på en bänk. Här får vi lägga moralismen och uppfortringslustan är sidan och istället se till att det finns tillräckligt många wet shelters, alltså härbärgen utan krav på nykterhet och drogfrihet.

Ett fjärde nödvändigt steg är att göra en rejäl genomlysning av resursanvändningen. Stockholms stad spenderar runt 900 miljoner per år på ca 3200 hemlösa personer. Man spenderar alltså ca 280000 per hemlös och år. Om livet vore enkelt skulle detta räcka till en månadshyra på 23000 kronor i månaden. Självklart är inte hemlöshetsfrågan så enkelt, men helt säkert finns det administrativa kostnader att kapa.

Den femte insatsen, när så kostnader är kapade, är att fördubbla anslagen för att lösa problemet. Om varje hemlös kostar samhället en miljon om året som hemlös, så är varje insatt krona för att lösa problemet i själva verket en besparing.

För det sjätte, Folkpartiet Liberalerna går till val på en parboendegarantin för äldre människor. En sådan garanti ska naturligtvis också gälla hemlösa.

För det sjunde, om moralismen nu kan få ta ledigt från de utsatta för en tid är det dags att pröva ett pilotprogram med 100% skademinimeringsprincip i missbrukarvården i en av Sveriges 10 största städer under en 5 års period och sedan utvärdera sedan resultaten. Det finns flera uppseendeväckande exempel på heroinförskrivningar och dylikt som prövats i flera Europeiska länder. Det vore moraliskt oförsvarbart att inte undersöka om vissa av dessa program faktiskt fungerar i en svensk kontext.

För det åttonde: Det är dags att tillåta semilagliga boendemiljöer och planera för dem. I takt med att halvcentrala "skrotnisseområden" får ge vika för urban medelklass krymper de hemlösas habitat, områden där människor på marginalen tillfälligt kan skapa sig en dräglig tillvaro. Likaväl som man ritar platser för oattraktiva kraftvärmeverk, grustag, motocrossbanor så måste det finnas utrymme för småskalig industri och semi-legalt självbyggeri. Detta är självklart inte en långsiktig lösning, men att stänga husvagnsparkeringar för att driva ner de hemlösa i underjorden är ett omänskligare alternativ.

En nionde insats är att öka innovationskraften inom hjälpsektorn genom fler privata alternativ, alltså företag och inte filantroper som utförare. Många hemlösa har blivit utsatta av förmynderi från samhället och dess tjänstemän vilket gör att vissa hellre lever utan bostad än har kontakt med myndigheter. Utred lagstiftning om sociala rättigheter som boende och mat, och sök ett betalningssystem som går till föreningar och företag så att den enskilde kan välja om hon vill kontakt med myndigheter eller inte.

Slutligen, punkt tio: Inför marknadshyror! En av de grundläggande orsakerna till hemlöshet är, förutom otur, missbruk och mental ohälsa, det faktum att det råder bostadsbrist generellt. Hyresregleringen bromsar bostadbyggandet och håller hyrorna uppe i områden där det annars skulle vara låga trösklar för inflyttning. Med marknadshyror blir det fler bostäder och framförallt fler billiga bostäder.

Vi liberaler mycket mer hjärta än arbetarrörelsens partier som ju egentligen är intresseföreningar för kroppsarbetare. Vi ser till varje individs förutsättningar och inneboende löften, inte till generella system där vissa individer alltid kommer att falla mellan stolarna.

4 kommentarer:

Rolf Nilsson sa...

I DN-debatt den 24 november sitter tre glada karriärister och smakar av den senaste New York - terminologin: "Housing first" "social inclusion"
"not in my backyard" - Mmmmm, den sista frasen var god.
Efter poseringen framför kameran går dom till sina inbonade hem för att sitta och gurgla över sin oerhörda förträfflighet. - Vi provar en ny modell - Vadå ny? Är det något nytt att välbeställda anser sig ha rätt att sätta sig till doms över fattiga människor? Är det en nyhet att eliten tar sig friheten att avgöra vilka som är "motiverade"? Motiverade till vadå? Jo, till ett "socialt förändringsarbete". Något som i praktiken innebär att de som inte är tillräckligt traumatiserade av att vandra runt i hopplöshetshelvetet kan få ynnesten att delta i en tävling om anpasslighet. Vadå ny modell? Det är väl bara en variant av hur maktmarionetterna på betryggande avstånd arrangerar diverse skådespel som går ut på att människor i nöd får visa sig dugliga. Förebilden till just den här fantastiska modellen kommer från ett land där dom svarta fick dansa sig till sociala rättigheter
(http://www.youtube.com/watch?v=mTg5V2oA_hY ) Trots att flera stycken i vår egen regering idag är överens om att just det här både var diskriminerande och ett cyniskt spel med människors mest grundläggande behov så hittar vi ständigt på nya sätt att dela in människor. Vi låter utan att störas, tre glada "proffs" sitta hånande å kasta in lögner rakt in i folkhemmet. Har ni sett "Slumdog Millionere" En film som handlar om en fattig pojke som får vara med i TV- programmet "Vem vill bli millionär"- Skådespelarna blev megastjärnor medan 99,9% av barnen som levde på soptippen innan filmteamet kom dit och väckte deras förhoppningar om en bättre tillvaro antingen är döda eller lever kvar i total misär. Här i Sverige, finns det fler i vår regering som anser att vi lever i en av världens mest demokratiska demokratier. De lånar via sina ögontjänare en modell från New York, en annan i ögonen fallande världsmästare. Det är
staden där vi inom en snar framtid antagligen kommer att kunna följa en desperat iscensatt TV- rättegång mot samhällets dagsaktuella fiende nummer "ett". Och där den regeringen hoppas på att pöbeln kommer skrikande att kräva dödsstraff. Det vill säga en modern variant på offentliga avrättningar. Så långt har vi inte riktigt kommit än här i Sverige. Men var inte så säkra. Vi brukar inte ligga långt efter trenderna från "Over there" Än så länge får vi nöja oss med tre förljugna "ordlånare" som på ett utstuderat sätt hänvisar till behovet av evidensbaserad forskning. Det gör de för att dölja vad som händer med de som förlorar detta spel. De få inte sällan betala med sitt liv. Från föreningen Stockholms hemlösa har vi oavbrutet och enträget återkommit till "Bostad först". Men detta har vi sett som en grundläggande trygghet för alla. Inte något som karriärsinriktade cyniker ska ”deala” med.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Martin Ängeby sa...

Tack för kommentaren Rolf. Vem skrev artikeln i DN som du refererar till?

Rolf Nilsson sa...

Den skrevs under av Ulf Kristersson (M) Hans Swärd, forskare i Lund och Marika Markowits, Stadsmissionen.

Rolf Nilsson sa...

Filosofin bakom och principerna kring den amerikanska modellen ”Housing first” – är ett förhållningssätt i kampen mot hemlöshet som visat sig ge långvariga positiva resultat och där forskningen och personer med egen erfarenhet är överens.
I fortsättningen kommer jag att benämna den svenska varianten av ”housing first” som ”fast bostad först”
• Den ”heliga” grunden i ”fast bostad först” är RIKTIGA BOSTÄDER där den som bor där har ett eget kontrakt enligt hyreslagen på samma villkor som alla andra människor i Sverige. Det finns ingenting som tyder på att paternalistiska regelverk såsom husdjursförbud och omedelbar avhysning utan uppsägningstid och liknande, skulle inverka positivt i en människas liv och möjlighet till fortsatt utveckling.
• LÅNGSIKTIGHET – det vill säga ingen ”vårdkedja” där man i olika etapper slussas runt i olika boenden beroende på yttre omständigheter såsom drogfrihet eller annat.
Forskning och människor med egna erfarenheter vittnar samstämmigt om att grunden för en varaktig positiv förändring är TRYGGHET. En viktig faktor för att känna sig trygg är ”kvarboendet” det vill säga att bostaden är tryggad, vad som än händer i personens återhämtningsprocess.
• FRIGÖRA KONTRAKTSHANTERINGEN från socialtjänsten och återföra den till bostadsföretagen. Vi vill frigöra de sociala resurserna som idag binds upp i de här sekundära bostadsverksamheterna, eftersom de inte fungerar. Istället skulle socialtjänsten arbeta med klientens grundproblem. Bostaden är en förutsättning för återhämtning. Idag används bostaden ofta som en ”belöning” för visade framsteg (enligt socialtjänstens handläggare) och som en ”bestraffning” för det omvända.
• KRAV PÅ REGERINGEN att deras utvecklingsarbete gällande strategier för att motverka hemlöshet och kommande stödfinansiering till organisationer endast skall beviljas om deras verksamheter bygger på följande tre kriterier: Bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet och stämmer överens med kunskapen från personer med egen erfarenhet (brukarna).
Detta vill vi ha i Sverige!
Det är svårt att konkret beskriva ”housing first” som modell eftersom det egentligen är en grundläggande princip – nämligen rätten till bostad. På olika vis kan den här principen sedan kombineras med en mängd olika insatser – så länge de uppfyller de tre förutsättningarna gällande bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet i praktiken samt brukarnas erfarenheter. Några av sakerna kan vara:
• Case Management
• Boendestöd
• Personligt ombud
Själv skulle jag vilja veta om det fanns möjlighet att ”kvota in” hyresgäster, på liknande vis som t ex friskolegymnasium antar elever som inte uppfyllt poängkraven på kvot. I Danmark går 25% av bostadsföretagens tomma lägenheter till den kommunala bostadsförmedlingen. Överhuvudtaget behöver kraven för uthyrning ses över och i vissa fall, starkt ifrågasättas.
”Fast bostad först” angriper den långvariga hemlösheten. Det behövs självklart fler billiga bostäder för att förhindra att hemlösheten fortsätter att öka och sprider sig till allt fler grupper i samhället.
Det är ju den tendensen vi ser idag och regeringen behöver ta ett krafttag – NU!