onsdag 3 oktober 2012

Presidentval i Venezuela, pressat läge


Imorgon far jag till Venezuela för att bli vittne till ett historiskt val. Henrique Capriles utmanar revolutionären och socialisten Hugo Chavez. Här mina ingångsvärden inför resan.

Oppositionens anhängare är segervissa. De menar att även traditionella Chavister nu byter sida.
Alla oppositionens politiska möten är överfulla. Under 150 dagar har Capriles besökt 300 småstäder och byar. I traditionella Chavezfästen som Catia och Petare (förstäder/slum utanför Caracas) har stora pro-Capriles demonstrationer hållits.

Våra venezolanska vänner menar också att ett tecken på seger är att Tyskland, Frankrike, och den colombianska presidenten Santos har tagit emot Capriles för överläggningar. Man menar att Santos inte skulle riskera sitt numera bättre förhållande till Chavez om han inte på allvar trodde att Capriles vinner. Capriles har också haft överläggningar Kinesiska ambassaden.  Brasiliens president Dilma Rouseff har sagt att hon tar mot Chevez i exil, men att Brasilien aldrig kommer att acceptera en statskupp (Implicit: av Chavez, om han förlorar).

Ramon Aveledo, som är kampanjledare för Capriles, har varit på Kuba, träffat båda Castrobröderna och garanterat fortsatta oljeleveranser – dock mot betalning.

I sin kampanj lovar Capriles att fortsätta ”las missiones”, dvs en del av Chavez’ sociala satsningar. Inga statsanställda kommer förlora sina jobb sade han i industristaden San Felix – Bas industrierna är statliga. Sagt till arbetare i oljeindustrin: ni får behålla era jobb, men inte chefer, inte brottslingar.
Capriles har dock varit tydlig med att han avser bryta exportavtalen av olja till Vitryssland, Iran och Syrien.

Det finns flera tecken på att Chavez och Chavisterna är nervösa. Chavez  meddelar att han redan utsett sin nästa försvarsminister. En aktiv general. Detta indikerar att militären måste blidkas. Fyra caprilesaktivister blev nyligen skjutna under en manifestation i Barinitas, två dog omedelbart, en senare. Skyttarna är gripna - en lokalpolis och den lokala chefen för miljödepartementet.

6 av 10 opinionsinstitut ger segern till Chavez. I vissa opinionsundersökningar ligger Capriles 7% före, ett försprång med 1,2 miljoner röster. Många svarar inte i opinionsundersökningarna och analytiker menar att 8 av 10 som inte svarar i själva verket kommer rösta för Capriles. 

I medier, av the Carter Center och i en rapport från Internationella IDEA skrivs nu att valsystemet är rättvist men att processen är orättvis men att fusk är omöjligt.  Våra Venezolanska vänner pekar på att valen kommer vara rättvisa för registrerade väljare, men att det har fuskats mycket med registren.  Till exempel att man ger id-kort till gästarbetare från Kina och andra länder mot att de röstar för Chavez. Chavezregimen är naturligtvis njugg mot röstberättigade utomlands. Det finns tex 20000 venezolanska väljare i Miami men närmaste valstation har placerats i New Orleans.

Att processen är orättvis baseras på tre faktorer: 1. Chavez dominerar i medierna, som tvingas sända hans tal och meddelanden. Dessutom måste alla etermedier ge 10 minuter av ”public announcements” varje dag, vilka består av regeringspropaganda. 2. Chavez använder statskassan som kampanjkalla. 3. Chavez har ett klientelistiskt förhållande till sin väljarbas.  Den tredje faktorn är svår att leda i bevis. Har Folkpartiet ett klientelistiskt förhållande till alla akademiker som röstar för oss?

I samanfatting - segern ska inte tas ut i förskott. Opositionen är segerviss men Chavez drar nytta (otillbörligen) av sin politiska dominans av statsapparaten.

”Senaste dagarna har varit apokalyptiska” säger våra vänner, bland annat har vi sett en Capriles-demonstration med 1,2 miljoner deltagare.

Ett amerikanskt hangarfartyg kommer att parkera utanför Venezuelas kust den 5:e rapporterar miamibaserade bloggaren/journalisten Roberto Carlos Olivares.

Valdagen är söndag 7:e oktober. Vi hoppas på seger för Capriles och ett fredligt maktskifte, utan våld och extern inblandning.



3 kommentarer:

Urban sa...

Jag såg din konversation med Fria tider.Du verkar vara en väldigt mogen man men jag tycker du har problem med att svara på självklara frågor! Fick du inte lära dig det på universitetet?Eller är ett svar som nazisttidning ett moget svar tycker du?

Martin Ängeby sa...

Hej Urban, tack för att du bryr dig. Din fråga tolkar jag som retorisk.
Allt gott, Martin

Jan Carlén Söderman sa...

Visst blir det lite jobbigt när ens världsbild rubbas?


När den amerikanska tankesmedjan CEPR summerar tio år med Chavez-administrationen är resultaten slående. Här är några exempel:

• Sedan 2003, då regeringen tog kontroll över det nationella oljebolaget – de gamla eliternas ekonomiska maktbas och resurskran – har BNP (inflationsjusterat) nästan dubblats; en tillväxttakt på 13,5 % per år.

• Tillväxten har främst kommit utanför oljesektorn. Tillväxten i privat sektor har för övrigt varit snabbare än i offentlig.

• Fattigdomsnivåerna har sjunkit kraftigt. 2003 räknades 54 procent av hushållen som fattiga; 2008 var det 26 procent. Extrem fattigdom har sjunkit med 72 procent. I verkligen har förbättringen troligen varit ännu större, eftersom dessa siffror utgår från inkomster i pengar och inte tar med förbättrad tillgång till sjukvård och utbildning.

• Klyftorna har minskat kraftigt. Gini-koefficienten har gått från 0,47 till 0,41 mellan 1999 och 2008.

• Barnadödligheten har minskat med en tredjedel mellan 1998 och 2006. Antalet läkare i primärvården har tolvdubblats sedan 1999!

• Inom högre utbildning har antalet inskrivna mer än fördubblats.

• Arbetslösheten har sjunkit från 11,3% till 7,8%