Serbiska valet: bättre samhällsklimat, sämre predident.

Det Serbiska valet kom att handla om den ekonomiska krisen och den galopperande korruptionen. Många menar att Tadics Demokratiska Parti vuxit fast för hårt vid makten. Kritiken är i huvudsak inte mot korruption i betydelsen stöld, men det att man kontrollerar landet genom att anställa och sparka godtyckligt i den socialistiskt väl tilltagna offentliga sektorn. Framträdande personer från civilsamhället som till exempel Vesna Pesic ställde sig bakom Nikolich kandidatur, mot Tadic.

Man menar också att Tadic satte presidentämbetets trovärdighet på spel genom att hålla presidentval samtidigt som parlamentsvalen. Presidentämbetet ska vara eleverat men Tadic valde att politisera valet av president mer än vad som är brukligt.

Det låga valdeltagandet (46 procent) är ganska normalt för Serbien. Men det förekom också kampanjer för blankröstning och mot deltagande i valet. Detta drabbade Tadic mer än Nikolic.

Valen handlade i huvudsak inte om relationen till grannarna. De handlar om den ekonomiska krisen och den omfattande korruptionen. Arbetslösheten i Serbien ligger på ca 24 procent och medellönen är ca 4500 kronor i månaden. Nikolic-kampanjen hade en del konkreta förslag. One-stop.-shops för företagare; elektronisk upphandling enligt Sydkoreansk modell och höjda skatter för "de rika". Nicolic är ingen högerman ekonomiskt sätt. Vill inte privatisera mera. Vill återförstatliga. Man har på sätt och vis fått en Sarkozy (nationalistisk och värdekonservativ) och en Hollande (populist med spenderbyxorna på) i samma person.

Unga människor väldigt engagerade i politiken på ett sätt som svenska ungdomsförbund bara kan drömma om. Tyvärr både på den fascistiska sidan, VERI, som fick 4%, men även för helmoderna LDP som fick 6%. Liberala LDP är det enda moderna partiet av europeiskt snitt som ställer sig bakom HBT-rättigheter och liknande saker som vi ser som normalt i det mesta av Europa idag. Nikolic och EU: Nikolich måste börja med att övertyga sina grannar om att han vill ta Serbien in i EU. Han måste genomföra en rad med symboliska möten och besök, som ju företrädaren Tadic faktiskt gjort. Träffa Kroater, Bosnier, Makedonier och Kosovo. Ett besök vid Srebrenica symboliskt viktigt.

Nikolic har en mörk historia: vice premiärminister under Milosevic, till den 5 oktober 2000. Nära samarbete med ultranationalisten Vojislav Seselj (som under de mörka åren lovade att sterilisera alla Albanska kvinnor med en rostig sked). Har tidigare lovat Serbien som ett ”säkert hus” för de krigsförbrytare som var efterlysta av Haagtribunalen. Deltog som frivillig i kriget i Kroatien 1991. Men enligt våra liberala vänner i Serbien ska dömas efter vad han gör, inte vad han har gjort.

Sverige/EU och Serbien. Sanktionerna under 90t uppfattas idag av många som kontraproduktiva. EU var också för sent med att ta med Serbien i Schengen. Visumtvång höll Serbiska unga borta från Europeiskt utbyte. Det är mycket lovande att börja förhandlingarna om medlemskap med kapitel 23 (rättsstat och mänskliga rättigheter) och 24 (reform av säkerhetssektorn) av de 25 kapitlen i fördraget. Dessa två ska förhandlas från början till slut innan man öppnar nya kapitel, vilket är bra. Det ska vi hålla fast vid. Europa ska vara tydligt, och ställa samma och tydliga krav på Serbien som på andra ansökande.

Sverige bör stödja de demokratiska krafterna. Där har inte minst Moderaterna och den Europeiska konservativa partifamiljen EPP en viktig roll att spela. I sammanhanget är det anmärkningsvärt att Moderaternas biståndsstiftelse stöder Voijislav Kostunicas EU- fientliga DSS parti.