Presidentval i Venezuela, pressat läge

Imorgon far jag till Venezuela för att bli vittne till ett historiskt val. Henrique Capriles utmanar revolutionären och socialisten Hugo Chavez. Här mina ingångsvärden inför resan.

Oppositionens anhängare är segervissa. De menar att även traditionella Chavister nu byter sida.

Alla oppositionens politiska möten är överfulla. Under 150 dagar har Capriles besökt 300 småstäder och byar. I traditionella Chavezfästen som Catia och Petare (förstäder/slum utanför Caracas) har stora pro-Capriles demonstrationer hållits.

Våra venezolanska vänner menar också att ett tecken på seger är att Tyskland, Frankrike, och den colombianska presidenten Santos har tagit emot Capriles för överläggningar. Man menar att Santos inte skulle riskera sitt numera bättre förhållande till Chavez om han inte på allvar trodde att Capriles vinner. Capriles har också haft överläggningar Kinesiska ambassaden.  Brasiliens president Dilma Rouseff har sagt att hon tar mot Chevez i exil, men att Brasilien aldrig kommer att acceptera en statskupp (Implicit: av Chavez, om han förlorar).

Ramon Aveledo, som är kampanjledare för Capriles, har varit på Kuba, träffat båda Castrobröderna och garanterat fortsatta oljeleveranser – dock mot betalning.

I sin kampanj lovar Capriles att fortsätta ”las missiones”, dvs en del av Chavez’ sociala satsningar. Inga statsanställda kommer förlora sina jobb sade han i industristaden San Felix – Bas industrierna är statliga. Sagt till arbetare i oljeindustrin: ni får behålla era jobb, men inte chefer, inte brottslingar.

Capriles har dock varit tydlig med att han avser bryta exportavtalen av olja till Vitryssland, Iran och Syrien.

Det finns flera tecken på att Chavez och Chavisterna är nervösa. Chavez  meddelar att han redan utsett sin nästa försvarsminister. En aktiv general. Detta indikerar att militären måste blidkas. Fyra caprilesaktivister blev nyligen skjutna under en manifestation i Barinitas, två dog omedelbart, en senare. Skyttarna är gripna - en lokalpolis och den lokala chefen för miljödepartementet.

6 av 10 opinionsinstitut ger segern till Chavez. I vissa opinionsundersökningar ligger Capriles 7% före, ett försprång med 1,2 miljoner röster. Många svarar inte i opinionsundersökningarna och analytiker menar att 8 av 10 som inte svarar i själva verket kommer rösta för Capriles. 

I medier, av the Carter Center och i en rapport från Internationella IDEA skrivs nu att valsystemet är rättvist men att processen är orättvis men att fusk är omöjligt.  Våra Venezolanska vänner pekar på att valen kommer vara rättvisa för registrerade väljare, men att det har fuskats mycket med registren.  Till exempel att man ger id-kort till gästarbetare från Kina och andra länder mot att de röstar för Chavez. Chavezregimen är naturligtvis njugg mot röstberättigade utomlands. Det finns tex 20000 venezolanska väljare i Miami men närmaste valstation har placerats i New Orleans.

Att processen är orättvis baseras på tre faktorer: 1. Chavez dominerar i medierna, som tvingas sända hans tal och meddelanden. Dessutom måste alla etermedier ge 10 minuter av ”public announcements” varje dag, vilka består av regeringspropaganda. 2. Chavez använder statskassan som kampanjkalla. 3. Chavez har ett klientelistiskt förhållande till sin väljarbas.  Den tredje faktorn är svår att leda i bevis. Har Folkpartiet ett klientelistiskt förhållande till alla akademiker som röstar för oss?

I samanfatting - segern ska inte tas ut i förskott. Opositionen är segerviss men Chavez drar nytta (otillbörligen) av sin politiska dominans av statsapparaten.

”Senaste dagarna har varit apokalyptiska” säger våra vänner, bland annat har vi sett en Capriles-demonstration med 1,2 miljoner deltagare.

Ett amerikanskt hangarfartyg kommer att parkera utanför Venezuelas kust den 5:e rapporterar miamibaserade bloggaren/journalisten Roberto Carlos Olivares.

Valdagen är söndag 7:e oktober. Vi hoppas på seger för Capriles och ett fredligt maktskifte, utan våld och extern inblandning.

Min kandidatur till Europaparlamentet

Nu är det officiellt, jag kandiderar till Europaparlamentet.

EU:s roll i världen, resultatinriktade reformer i budgeten och att slå vakt om demokratin inne i unionen är mina kärnfrågor. Jag kandiderar som representant för vårt fina parti. I Bryssel behövs lagarbete, inte soloåkningar. Olle Schmidt är min stora förebild som Europaparlamentariker. Hör av er till mig om ni vill vara med och utforma kandidaturen och kampanjen vidare. 

EU:s roll i världen: Den Europeiska Unionen ska vara en fyrbåk för frihet. EU är världens största biståndsgivare och pengarna skall användas till att befria människor från förtryck, inte till autokraternas statskassor.

Resultatinriktade reformer: EU:s budget behöver inte öka under de närmaste tio åren. Tills den dag Prins Charles inte längre får bidrag från skattebetalarna finns reformer kvar att göra. 

Demokrati i unionen: Ett Europeiskt system för finansinspektion införs nu i rasande fart.  Detta bör kompletteras med politisk granskning. Kraven på demokrati är höga för att komma in i EU, men idag finns få mekanismer för att kräva räfst och rättarting av länder som Ungern och Italien.  Ett starkt EU kräver tuff kärlek.

Kortfakta om mig själv

Född: 1971 på Södersjukhuset i Stockholm. Skånska föräldrar.
Uppväxt: Bagarmossen, Moskva, Enskede, Hanoi, Enskede, Madrid och London
Utbildning: Statsvetare och sociolog, Lunds universitet med ett utbytesår på Universidad Complutsense i Madrid.
Familj: Hustru Kristine och tre barn, flickor två och sex + ung man som snart fyller sexton
Karriär: 12 år i internationella arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, 3 år på landstingets regionplanekontor, medlem i Folkpartiet sedan 2005. Har varit lokalföreingsordförande och ledamot i stadsdelsnämnden i Kista.
Nuvarande uppdrag: Generalsekreterare för Silc, som är folkpartiets biståndsstiftelse. Vi är 8 anställda och har verksamhet i Vitryssland, Kuba, Ryssland, Tunisien och flera andra spännande länder. Ersättare i styrelsen för Fp Stockholm. Styrelseledamot Fp Bromma. Styrelseledamot Liberala Kvinnor Stockholm. Ledamot Folkpartiets internationella utskott. Ledamot i styrgruppen för företagsklimat, Stockholms läns landsting (SLL). Ersättare i landstingfullmäktige.
Bor: Numera i en lägenhet i Riksby, Bromma.
Reser: mycket i tjänsten. När jag har semester håller jag till i sommarhuset i Dalstuga, en by i Rättviks finnmark,  Dalarna.
Läser: gärna George Orwell, Franz Kafka och Steven Pinker.
Äter: fort.

Sigtuna utsugare

Idag släppte jag av min 15åriga son på Arlanda, han ska på sitt livs första språkresa. Med mig hade jag mina 2 och 6-åriga döttrar. På plats avsedd för avstigning ställde jag bilen, och vi steg av, steg in, och steg tillbaka på fem minuter. Fem minuter torde vara att betrakta som normalt för avstigning med mer komplicerade sällskap.

Tråkigt nog tycker inte Sigtuna kommun likadant. När jag kom tillbaka satt en gul lapp med saftiga 900 kr i böter på min ruta. Ingen aktivitet mellan kl 06:29:30 och kl 06:33:29 står det.  Det hävdas att jag under dessa knappa fyra minuter "stannat eller parkerat fordon för annat ändamål än på- och avstigning".

Jag tycker Sigtuna kommun i detta fall bär sig väldigt snarstucket åt. Jag hoppas kommunen kan riva boten, som har ringa ekonomiskt värde för kommunen men ett potentiellt större värde i sk bad will. Varför kommunen alls vill figurera med namn på Arlandas trafikböter är inte lätt att begripa.

Serbiska valet: bättre samhällsklimat, sämre predident.

Det Serbiska valet kom att handla om den ekonomiska krisen och den galopperande korruptionen. Många menar att Tadics Demokratiska Parti vuxit fast för hårt vid makten. Kritiken är i huvudsak inte mot korruption i betydelsen stöld, men det att man kontrollerar landet genom att anställa och sparka godtyckligt i den socialistiskt väl tilltagna offentliga sektorn. Framträdande personer från civilsamhället som till exempel Vesna Pesic ställde sig bakom Nikolich kandidatur, mot Tadic.

Man menar också att Tadic satte presidentämbetets trovärdighet på spel genom att hålla presidentval samtidigt som parlamentsvalen. Presidentämbetet ska vara eleverat men Tadic valde att politisera valet av president mer än vad som är brukligt.

Det låga valdeltagandet (46 procent) är ganska normalt för Serbien. Men det förekom också kampanjer för blankröstning och mot deltagande i valet. Detta drabbade Tadic mer än Nikolic.

Valen handlade i huvudsak inte om relationen till grannarna. De handlar om den ekonomiska krisen och den omfattande korruptionen. Arbetslösheten i Serbien ligger på ca 24 procent och medellönen är ca 4500 kronor i månaden. Nikolic-kampanjen hade en del konkreta förslag. One-stop.-shops för företagare; elektronisk upphandling enligt Sydkoreansk modell och höjda skatter för "de rika". Nicolic är ingen högerman ekonomiskt sätt. Vill inte privatisera mera. Vill återförstatliga. Man har på sätt och vis fått en Sarkozy (nationalistisk och värdekonservativ) och en Hollande (populist med spenderbyxorna på) i samma person.

Unga människor väldigt engagerade i politiken på ett sätt som svenska ungdomsförbund bara kan drömma om. Tyvärr både på den fascistiska sidan, VERI, som fick 4%, men även för helmoderna LDP som fick 6%. Liberala LDP är det enda moderna partiet av europeiskt snitt som ställer sig bakom HBT-rättigheter och liknande saker som vi ser som normalt i det mesta av Europa idag. Nikolic och EU: Nikolich måste börja med att övertyga sina grannar om att han vill ta Serbien in i EU. Han måste genomföra en rad med symboliska möten och besök, som ju företrädaren Tadic faktiskt gjort. Träffa Kroater, Bosnier, Makedonier och Kosovo. Ett besök vid Srebrenica symboliskt viktigt.

Nikolic har en mörk historia: vice premiärminister under Milosevic, till den 5 oktober 2000. Nära samarbete med ultranationalisten Vojislav Seselj (som under de mörka åren lovade att sterilisera alla Albanska kvinnor med en rostig sked). Har tidigare lovat Serbien som ett ”säkert hus” för de krigsförbrytare som var efterlysta av Haagtribunalen. Deltog som frivillig i kriget i Kroatien 1991. Men enligt våra liberala vänner i Serbien ska dömas efter vad han gör, inte vad han har gjort.

Sverige/EU och Serbien. Sanktionerna under 90t uppfattas idag av många som kontraproduktiva. EU var också för sent med att ta med Serbien i Schengen. Visumtvång höll Serbiska unga borta från Europeiskt utbyte. Det är mycket lovande att börja förhandlingarna om medlemskap med kapitel 23 (rättsstat och mänskliga rättigheter) och 24 (reform av säkerhetssektorn) av de 25 kapitlen i fördraget. Dessa två ska förhandlas från början till slut innan man öppnar nya kapitel, vilket är bra. Det ska vi hålla fast vid. Europa ska vara tydligt, och ställa samma och tydliga krav på Serbien som på andra ansökande.

Sverige bör stödja de demokratiska krafterna. Där har inte minst Moderaterna och den Europeiska konservativa partifamiljen EPP en viktig roll att spela. I sammanhanget är det anmärkningsvärt att Moderaternas biståndsstiftelse stöder Voijislav Kostunicas EU- fientliga DSS parti.