Imorgon far jag till Venezuela för att bli vittne till ett historiskt val. Henrique Capriles utmanar revolutionären och socialisten Hugo Chavez. Här mina ingångsvärden inför resan.
Oppositionens anhängare är segervissa. De menar
att även traditionella Chavister nu byter sida.
Alla oppositionens politiska möten är överfulla. Under 150
dagar har Capriles besökt 300 småstäder och byar. I traditionella Chavezfästen som Catia och
Petare (förstäder/slum utanför Caracas) har stora pro-Capriles demonstrationer
hållits.
Våra venezolanska vänner menar också att ett tecken på seger
är att Tyskland, Frankrike, och den colombianska presidenten Santos har tagit
emot Capriles för överläggningar. Man menar att Santos inte skulle riskera sitt
numera bättre förhållande till Chavez om han inte på allvar trodde att Capriles
vinner. Capriles har också haft överläggningar Kinesiska ambassaden. Brasiliens president Dilma Rouseff har sagt
att hon tar mot Chevez i exil, men att Brasilien aldrig kommer att acceptera en
statskupp (Implicit: av Chavez, om han förlorar).
Ramon Aveledo, som är kampanjledare för Capriles, har varit på
Kuba, träffat båda Castrobröderna och garanterat fortsatta oljeleveranser – dock
mot betalning.
I sin kampanj lovar Capriles att fortsätta ”las missiones”,
dvs en del av Chavez’ sociala satsningar. Inga statsanställda kommer förlora
sina jobb sade han i industristaden San Felix – Bas industrierna är statliga.
Sagt till arbetare i oljeindustrin: ni får behålla era jobb, men inte chefer,
inte brottslingar.
Capriles har dock varit tydlig med att han avser bryta
exportavtalen av olja till Vitryssland, Iran och Syrien.
Det finns flera tecken på att Chavez och Chavisterna är nervösa. Chavez meddelar att han redan utsett sin nästa
försvarsminister. En aktiv general. Detta indikerar att militären måste blidkas. Fyra caprilesaktivister blev nyligen skjutna under en
manifestation i Barinitas, två dog omedelbart, en senare. Skyttarna är gripna -
en lokalpolis och den lokala chefen för miljödepartementet.
6 av 10 opinionsinstitut ger segern till Chavez. I vissa opinionsundersökningar ligger Capriles 7% före,
ett försprång med 1,2 miljoner röster. Många svarar inte i opinionsundersökningarna och analytiker menar att 8 av 10 som inte svarar i själva verket kommer rösta för Capriles.
I medier, av the Carter Center och i en rapport från
Internationella IDEA skrivs nu att valsystemet
är rättvist men att processen är orättvis men att fusk är omöjligt. Våra Venezolanska vänner pekar på att valen
kommer vara rättvisa för registrerade väljare, men att det har fuskats mycket
med registren. Till exempel att man ger
id-kort till gästarbetare från Kina och andra länder mot att de röstar för
Chavez. Chavezregimen är naturligtvis njugg mot röstberättigade utomlands. Det
finns tex 20000 venezolanska väljare i Miami men närmaste valstation har placerats i
New Orleans.
Att processen är
orättvis baseras på tre faktorer: 1. Chavez dominerar i medierna, som tvingas
sända hans tal och meddelanden. Dessutom måste alla etermedier ge 10 minuter av
”public announcements” varje dag, vilka består av regeringspropaganda. 2.
Chavez använder statskassan som kampanjkalla. 3. Chavez har ett klientelistiskt
förhållande till sin väljarbas. Den
tredje faktorn är svår att leda i bevis. Har Folkpartiet ett klientelistiskt förhållande till alla akademiker som röstar för oss?
I samanfatting - segern ska inte tas ut i förskott. Opositionen är segerviss men Chavez drar nytta (otillbörligen) av sin politiska dominans av statsapparaten.
”Senaste dagarna har varit apokalyptiska” säger våra vänner, bland annat har vi sett en Capriles-demonstration med 1,2 miljoner deltagare.
Ett amerikanskt hangarfartyg kommer att parkera utanför Venezuelas kust den 5:e rapporterar miamibaserade bloggaren/journalisten Roberto Carlos Olivares.
Valdagen är söndag 7:e oktober. Vi hoppas på seger för Capriles och ett fredligt maktskifte, utan våld och extern inblandning.
