Reclaim ditt eget radhus, tölp

Vänsterpartiets mest förvirrade falang Reclaim the Street gjorde bort sig rejält i helgen när man försökte återerövra en stadsdel man lätt skulle kunna hitta egen lägenhet i om man bara ville. Men det är väl bekvämare hemma hos mamma i radhuset. Rosengårdsborna tröttnade på besök av förvirrade slynglar och motade bort dem. Reclaimarna fick bråka vid en närbelägen besinmack istället.

Tre av initiativtagarna till avhysningen uttalar sig i kvällsposten. Man retar sig särskilt på att reclaim-vänstern inte har respekt för att många vill fira Ramadan i lugn och ro. Utan stenkastning.

Vänsterpartistiska Reclaim har en egen blogg där man självsäkert pratade om vilken kul fest det skulle bli, och om hur man driver gäck med polisen. Som vanligt skriver inte de fega socialistsika fårskallarna under med eget namn. Vänsterpartistiska organisationen motkraft skriver också (för ett par veckor sedan) om varför reclaim Rosengård var en så bra idé.

Nu hoppas jag att reclaim-patrasket tar intryck och inte försöker sig på att reclaima några av stadsdelarna runt Järvafältet. För vi gillar inte buller och bråk mer än "vanliga" människor.



Andra bloggar: Seved Monke sätter vänstervåldet i perspektiv och ställer de relevanta frågorna. Bloggaren Mona välkomnar att Rosengårdsborna säger ifrån. Bloggen "politiskt inkorrekt" visar bilder från en presskonferens där reclaimarna skryter om vilket stort stöd de har i Rosengård.

Miljöpartisten Maria Ferm bloggar om det rimliga i Rosengårdsbornas reaktion. Trist då att hennes parti hånglar med Ohlyvänstern som aldrig någonsin kritiserar våld om det kommer från vänster.

Bondförnuft är såååå tröttsamt

Malin Siwe på DN har som specialitet att dra ner brallorna på förnumstiga byråkrater, byråkratier och politiker så små skarpa bjuppar på DN:s ledarsida. Underhållande och viktigt är det att påvisa de orimloigheter som lätt kommer till när människor tar sig själva på för stort allvar.

Häromdagen ger sig Siwe dock till frontalangrepp mot allt vad strategi och samverkan heter. Logiken är att varje krona som läggs på strategi blir en krona mindre till barnomsorg. Resonemanget är antiintelektuelt och egentligen bara dumt.

Kritik kommer som ett brev på posten när en kommunal verksamhet INTE känner till vad en annan håller på med. När man sitter och skriver artiklar från en gylne torn är det lätt att tycka sig allvetande, men som chef i någon kommunal verksamhet har man inte tid att förkovra sig hela dagarna. Möten och nätverk behövs.

Siwe går också till storms mot kommunalt arbete med demokrati- och medborgardialog. När man sparkade igång Järvalyftet i nordvästra Stockholm efter valet 2006 gjorde man det utan dialog. Ambitionerna var goda, men det tog hus i helvete. Två år och en herrans massa lokalt sampråk senare är förtroendet mellan invånarna, bostadsbolaget och stadens tjänstemän på topp, och en rad mycket viktiga förbättringar och strukturella förändring i stadsdelarna runt järvafältet kan äntligen komma till stånd. Utan dialog och strategiarbete hade järvalyftet varit lamslaget.

Visst finns det kommunalt "lull-lull" men utan strategi, omvärdsbevakning och dialog med invånarna blir kommunen ineffektiv och skrattretande. (vilket förvisso innebär mer jobb för Siwes angenämt flyhänta och vassa penna)