Reclaim ditt eget radhus, tölp

Vänsterpartiets mest förvirrade falang Reclaim the Street gjorde bort sig rejält i helgen när man försökte återerövra en stadsdel man lätt skulle kunna hitta egen lägenhet i om man bara ville. Men det är väl bekvämare hemma hos mamma i radhuset. Rosengårdsborna tröttnade på besök av förvirrade slynglar och motade bort dem. Reclaimarna fick bråka vid en närbelägen besinmack istället.

Tre av initiativtagarna till avhysningen uttalar sig i kvällsposten. Man retar sig särskilt på att reclaim-vänstern inte har respekt för att många vill fira Ramadan i lugn och ro. Utan stenkastning.

Vänsterpartistiska Reclaim har en egen blogg där man självsäkert pratade om vilken kul fest det skulle bli, och om hur man driver gäck med polisen. Som vanligt skriver inte de fega socialistsika fårskallarna under med eget namn. Vänsterpartistiska organisationen motkraft skriver också (för ett par veckor sedan) om varför reclaim Rosengård var en så bra idé.

Nu hoppas jag att reclaim-patrasket tar intryck och inte försöker sig på att reclaima några av stadsdelarna runt Järvafältet. För vi gillar inte buller och bråk mer än "vanliga" människor.



Andra bloggar: Seved Monke sätter vänstervåldet i perspektiv och ställer de relevanta frågorna. Bloggaren Mona välkomnar att Rosengårdsborna säger ifrån. Bloggen "politiskt inkorrekt" visar bilder från en presskonferens där reclaimarna skryter om vilket stort stöd de har i Rosengård.

Miljöpartisten Maria Ferm bloggar om det rimliga i Rosengårdsbornas reaktion. Trist då att hennes parti hånglar med Ohlyvänstern som aldrig någonsin kritiserar våld om det kommer från vänster.

Reclaim the Street

Jaså, jag hittade tillbaka till mitt gamla tafatta bloggförsök. Nåväl, tydligen är bloggar som årgångsvin, de blir mer och mer smakliga för sökmotorerna ju fler år de har på nacken säger min kära vän Amanda Brihed. Så den här bloggen har väl iallafall börjat få en svag nyans av ekfat.

Jag har bloggat en hel del på liberati.se och det kommer jag fortsätta med.

Idag vaknade jag tidigt och läste hela söndagstidningen från början till slut (utom sporten förstås, så tråkigt har jag nästan aldrig). Mest uppseendeväckande idag var ännu en våldsfrossa från gatuvänstern. Den liknar mer och med ölhallsnationalismen från Munchen på 1939-talet. Jag förstår inte från vem galenvänstern vill reclaima gatorna, eller hur gatorna blir mer socialiserade för att man slår sönder enskilda hyresgästerns fönster. Det tråkiga är att den förment demokratiska vänstern myser när vandalerna härjar fritt. Vänstern har så otroligt svårt att ta avstånd från våld, man tiger still eller vrider sig som en mask på kroken.