I kväll ska jag på mitt första möte som ersättare i Styrelsen för Fp Stockholm. Bland annat ska vi diskutera skyskrapors vara eller icke vara, framförallt i Stockholm City. Folkpartiet Stockholm, som bejakar de sociala mediernas möjligheter, har lagt ut en preliminär ståndpunkt om höga hus på en blogg, för att inhämta kommentarer från medlemmar och intresserad allmänhet.
Det är lätt att fascineras av skyskrapor, och att tro att de per automatik fungerar som landmärken, att de sätter Stockholm på kartan. Detta kanske var sant för 50 år sedan, men idag byggs skyskrapor överallt i värden, och i u-ländernas huvudstäder, med svag ställning för stadsplaneringen, är skyskraporna som mest utbredda. Åtta av världens tio största byggföretag är baserade i Dubai eller Kina, och man bygger högt. Mycket högt. Stockholm kan inte hävda sig om vi slänger oss in i den globala tävlan om att ha de mest spektakulära höghusen.
Däremed inte sagt att vi ska låta bli att bygga höga hus helt. En tätare stad är en mer levande stad, och en tät stadsbebyggelse sparar på det gröna som vi behöver för rekreation och friskluft. Därför är det rimligt att bygga högt, särkilt i bra kollektivtrafiklägen. Stockholms city, Vasagatan, har det bästa kollektivtrafikläget i hela landet och därför är det rimligt att bygga högst just där. Andra bra ställen att bygga högt och tätt är till exempel Kista Science City och Liljeholmen.
Men kom ihåg detta, det viktiga är inte hur högt huset är, utan vad som finns i gatuplanet, det finns låga hur med helt hopplösa fasader i gatunivå, och det finns höga hus som myllar av gatuliv. Vi bygger en stad för männiksorna, och männoskorna rör sig på marken.
För fler tankar om stadplanering, särskilt omdaning av miljonprogrammet, se "rekordårens dårar i stadsplanering".
