Ohly och talibanerna

Idag glädjer jag mig åt att regeringen plus S och MP har gjort en överenskommelse om Afghanistan. Jag noterar också med tillfredsställelse att stackars Lars Ohly blivit avhängd en gång för alla.

Uppdrag gransking om Hjulstaskolan

Ofta får jag höra i politiska debatter runt Järvafältet att alliansen skulle ha minskat anslagen till skolan. Detta är helt felaktigt. I gårdagens uppdrag granskning fördes det också fram siffror som inte stämmer. Uppdrag granskning uppger att Hjulstaskolans resurser har minskat.

Hjulstaskolan har minskat från 372 elever till 316 elever sedan 2006. Det är alltså 15 % färre elever. Samtidigt har lärartätheten ökat från 11,2 per 100 elever till 11,9.

Hjulstaskolans rektor hävdar i uppdrag granskning att hennes resurser minskat med 2.5 miljoner. Då räknar hon med all säkerhet inte perioden 2006-2010, och det är den Folkpartiet står till svars för.

Gå gärna in på siris.skolverket.se och kolla själv. Skolpengen över mandatperioden har ökat med 13-15 %. Och tack vare centraliseringen av skolan går ytterligare 10% av budgeten till undervisning, istället för administration. Det socio-ekonomiska tilläggsbeloppet beror på elevsammansättningen.

Skolborgarrådet Lotta Edholm reder idag ut begreppen på den egna bloggen.

Trivsel i Tensta

Idag hade jag det riktigt roligt. Jag var och presenterade Folkpartiets politik för SFI-eleverna på västerorts vuxengymnasium. Det var härligt att få berätta om Folkpatrtiets och alliansens politik för en grupp som inte har några förutfattade meningar. Folkpartiets politik, men mer kvar i plånboken, en kunskapsskola och omsorg om de äldre tilltalade åhörarna.

Det var också otroligt lärorikt att lyssna på SFI elevernas frågor. Mycket rör den egna situationen. Till exempel är det så att om man är outbildat får man läsa SFI till nivå C. Sedan måste man stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid. För att bli accepterad på en yrkesutbildning behöver man nå nivå D. Denna ordning är inte till hjälp för människor som vill utbilda sig och satsa på sin framtid. Jag ska undersöka närmare varför det fungerar så här.

Jag hörde en del klagomål om jobbtorgen, många tycker att verksamheten är för torftig. Däremot var det ingen som ifrågasatte att målet är att människor ska komma i arbeta och försörja sig själva så snart som möjligt. ingen vill egentligen stå med mössan i hand och be Carin Jämtin om pengar, när man är fullt kapabel att tjäna egna.

Ett specifikt klagomål om jobbtorgen som jag vill titta närmare på är att de inte gör ens ett kort uppehåll på sommaren. Självklart ska arbetslinjen gälla, och det är viktigt att människor kommer i arbete. Men många som går på jobbtorgen har barn och det är sorgligt att barnen inte kan få någon semester alls tillsammans med sina föräldrar. Man kanske skulle vilja hälsa på släkt i en annan stad i Sverige en vecka, eller hyra en stuga vid en strand. Jobbtorgen går ut på att söka arbete. I andra halvan av juli är det knappast någon arbetsgivare som har semester. Det vore både rationellt och mänskligt att stänga jobbtorgen under en kortare tid på sommaren.

Alliansens integrationsagenda

Miljonprogrammets förorter är ett monument över socialismens tillkortakommanden. Man vill så väl och det blir så fel. Miljonprogrammets progressiva planerare brast i den viktigaste insikten; att en stad i förstone är en mötes- och handelsplats.

Alliansens program för "utsatta" förorter innehåller en viktig satsning på det som fattas, nämligen ett levande näringsliv. Man vill ge vissa områden status som "ekonomiska frizoner" för att ge det lokala näringslivet och därmed den lokala arbetsmarknaden en boost.

Ett par utländska KTH-studenter gjorde i våras en analys av stadsdelarna runt Järvafältet och föreslog i huvudsak satsningar på lokalt näringsliv, bland annat småindustrier, lokaler för småskaliga byggföretag osv. En sådan utveckling kommer främjas av att man ger vissa områden speciell status som utvecklingsområden, med speciella skattesatser. Modellen har provats med framgång i USA, England och Frankrike. När Starbucks flyttar in, jag då vet man att stadsdelen är på gång.

Ännu mer kritik av kulturkritik

DN kultur mfl jiddrar med det dynamiska kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt om den så kallade kulturbonusen.

Kulturbonus är ett instrument för Stockholms stads kulturförvaltning att ge stöd till den kvalitetskultur som bäst lyckats nå ut till publiken. All kultur som får stöd kvalitetsbedöms, så det är alltså inte fråga om att någon populistisk skräpkultur kommer i fråga för stöd.

Det finns kvalitetskultur med liten publik och det finns kvalitetskultur med stor publik.

Det finns kultur med dålig kvalitet som har stor publik och kultur med dålig kvalitet med liten publik.

Det finns inget tydligt samband mellan kvalitet och publiksiffror. Att en teater har få besökare betyder INTE att teaterns föreställningar därför är bra.

Varför kulturskribenter hatar kulturbonusen har jag svårt att förstå. Det finns helt ingen bäring för att staden skulle ha minskat på kvalitetskraven för sina stöd. Är det helt enkelt så att Thente y su gente inte vill dela med sig av kulturen till en bredare publik? Vill de inte se vanligt folk, latteliberaler, stekare och knegare inne på sina egna revir?

Dessutom har Thente och gänget på DN kultur naturligtvis inte en siffra rätt. Läs på Maddeleines egen blogg om hur det ligger till. Även Rasmus har något att säga i frågan.

Vik hädan slemma xenofober

Folkpartiet i Malmö har den goda smaken att sparka ut Bjarne Kragh, som istället går med i Sverigedemokraterna, erfar Dagens Nyheter. Detta bland annat efter att Kragh krävt att SD ska släppas in i alliansgemenskapen.

"Jag känner inte igen folkpartiet längre" säger Kragh till DN. Gott så.

Den som tror att Fp är ett parti som vill jävlas med invandrare tror helt fel. Folkpartiet står alltjämt för en generös flyktingpolitik och en arbetskraftsinvandring som ökar väsentligt. Under mandat perioden har vi genomfört ett par viktiga reformer, till exempel att flytta ansvaret för flyktingar från socialtjänst till arbetsförmedlingen.

Men visst finns det Folkpartister som ibland hamnar fel. Övergångsregler gällande inflyttning från nya EU-medlemsländer var ett stort misstag av förre Fp ledaren Lars Lejonborg.

Integrationsminister Nyamko Sabuni har ibland gjort personliga reflektioner om vissa reformer på integrationsområdet som inte varit helt lyckade ur ett liberalt perspektiv. Det är viktigt att betona att hon är samvetsgrann i sitt ministerjobb, där framför hon inte något annat än partiets linje. Och partiets linje är solklar: en liberal värld värnar rörelsefrihet!

Läs även Peter Kjällkvists reflektioner om Sverigedemokraterna.

Skolan mitt i livet

På Seved Monkes blogg gästbloggar gymnasieläraren Kristina Lindsjö om Folkpartiets skolpolitik. Hon, som många andra, är positivt inställd till Folkpartiets skolpolitik. Hon beskriver bland annat idén om att kalla föräldrarna till klassrummet som något högst rimligt.

Jag träffar dagligen människor som tycker Björkis gör helt rätt i skolfrågorna, och opinionsundersökningar bekräftar att Folkpartiets skolsyn delas av väljarna.

Visst finns det kritiker. Men många av dessa kritiker vänder sig mot det som de uppfattar som en dold agenda, inte mot förslagen i sig själva. Det är svårt att framställa Fp:s förslag som orimliga, att man ska stänga av mobilen, att föräldrarna ska få tydlig information om hur det går för barnen i skolan och så vidare. Därför vinner också Björklund varenda skoldebatt han deltar i.

Någon dold agenda finns inte. Folkpartiet är lärarnas och liberalernas parti sedan hundra år, bildning, förkovran och vetenskap har alltid stått högt i kurs för oss framtidsoptimister. Inom partiet är skolintresset grundmurat. I folkpartiet vet vi helt enkelt vad vi snackar om när vi snackar om skolan.